"Digitalisering av välfärden handlar om så mycket mer än bara teknik"

Den svenska välfärden är ett aktuellt och hett ämne som diskuterats under Internetdagarna, varav ett seminarium löd: Hur ska AI gynna den offentliga välfärden? Johanna Koljonen var moderator och bland annat Johan Magnusson, Tomas Lindroth och Katarina L Gidlund talade.  

Färska siffror visar att lärare lägger 50 procent av sin arbetstid på administration och socialsekreterare hela 75 procent. Bara av dessa två yrkesgrupper kan man konstatera att det finns mycket tid och resurser att vinna om vi bara hittar rätt väg framåt.

Mer samverkan och samtal över hela Sverige 

Johan Magnusson är professor och föreståndare för Swedish Center for Digital Innovation vid Göteborgs universitet, och en av initiativtagarna bakom pios.se (portföljstyrning i offentlig sektor) som är ett verktyg för att öka den nationella transparansenen. Han menar att ett stort problem är att många jobbar var för sig i stället för att dela sina insikter och upptäckter med varandra. Att det offentliga samtalet måste bli bättre och starkare.

Läs mer

Unionen vill reglera digital övervakning på jobbet – S och M säger nej

Han lyfter tvåhänthet i organisationer, förmågan att vara bra på två saker samtidigt. Att i den ena handen jobba vidare på det sätt man gjort tidigare och i den andra handen jobba mer utforskande och målsökande. Varje organisation behöver hitta en dynamisk balans mellan dessa två – effektivitet och innovation.  

– Vi behöver förstå att innovation är någonting annat idag än vad det var tidigare och vi behöver etablera en gemensam förståelse för vad det är. Vårt förslag är att det är en aktivitet där vi målsöker och utforskar. Sverige som helhet behöver göra det som de är allra bäst på, så att vi sen kan fånga upp alla de häftiga grejerna som kommer ut ur detta, för när det blir bra, måste vi skala upp nationellt, så snabbt som möjligt, så att inte alla sitter och uppfinner hjulet själva, säger Johan Magnusson. 

Vi behöver tänka människa före teknologi 

Tomas Lindroth, lektor i informatik, Swedish Center for Digital Innovation vid Göteborgs universitet, håller med Johan om att vi behöver vara i det utforskande och målsökande. Och att vi just nu är i ett läge där tekniken spelar en viktig roll för samhällets utveckling. Men, de som jobbar med den digitala utvecklingen och visionen om att AI kommer rädda allt, är för långt i från verkligheten. Han menar att det är visioner och utopier - vem har frågat de som gör jobbet och de som ska realisera välfärden?

– Jag är inte säker på att läkare, sjuksköterskor, vårdbiträden, lärare och chaufförer som kör barnen till skolan är med och känner sig välkomna och inkluderade i den här AI-debatten, säger Tomas Lindroth och fortsätter: 

– Inkluderar vi inte yrkesrollerna inom välfärden kan vi heller inte räkna med att de följer med i de lösningar som kommer. Det finns en vikt i att ha med yrkesgrupperna för att realisera förändring och skapa nya strukturer och bygga en arbetsmiljö som stärker människan, där människan går före teknologin.

Fokus bör vara på den digitala infrastrukturen. De digitala plattformarna måste möjliggöra en personcentrering, att tekniken blir anpassningsbar längst ut till de som möter invånarna där välfärden levereras och att vi får med det här i utbildningar och medlems- och fackföreningar så de som jobbar kan påverka och bidra till att utveckla tekniken och arbetssätten. Då kan vi skapa en förändring. 

 – Vi behöver fokusera på någon form av nyfikenhet och empati för människors vardag, så att vi bygger en arbetsmiljö som stärker människorna, där teknologin ska stärka snarare än underminera mänsklig handlingskraft, avslutar Tomas Lindroth.

Det saknas kompetens och balans i de stora rummen 

Katarina L Gidlund, professor i kritiska studier av digitalisering och samhällsförändring på Mittuniversitetet, lyfter också det oroväckande med att inte inkludera de som kan välfärden när man utvecklar nya digitala plattformar. Hon pratar om makten i rummen och makten i resurserna, här behöver det ske en förändring. De som ska ta besluten och bestämma har ingen erfarenhet av välfärden. Hon menar att expertsystemen haltar, och lyfter att regeringens digitaliseringsråd består av representanter från bland annat Google, Ericsson, Techsverige och Vinnova. De har kompetens och drivkraft för vissa saker men tänker inte i huvudsak på vård, skola och omsorg, och det måste vi våga prata om. 

– De är ekonomer, tekniker och ingenjörer, som ”hobbyjobbar” med välfärd, säger Katarina L Gidlund. 

Än så länge blir det inte så bra när vi digitaliserar, fortsätter Katarina. Vi behöver diskutera det här men då behöver vi ha balans och eftertänksamhet i rummen. Vi måste titta på makten i rummen. Det är i högsta grad en partipolitisk fråga då det är en samhällsstruktur vi bygger, men oavsett regering ser man väldigt lite skillnad i teknikpolitiken och det beror på att regeringens rådgivare sedan 1994 har varit tekniker, ekonomer och ingenjörer från storstaden Stockholm. De har inte kompetens om vård, skola och omsorg, menar Katarina. 

– Det här är en kompetensfråga och en maktfråga. Det finns för lite granskande av maktordningar, avslutar Katarina L Gidlund, professor i kritiska studier av digitalisering och samhällsförändring.