Vad är Edge och hur fungerar det?

Först måste vi börja med att reda ut vad edge, eller kanten på svenska, egentligen är. I det här fallet är kanten, eller rättare sagt utkanten, de sensorer eller anordningar och komponenter som interagerar mekaniskt med något. Dessa bildar molnets gränssnitt mot den fysiska världen. Med andra ord den yttersta punkt som kommunicerar med vår omgivning och samlar in data. 

Hur hänger det ihop med molnet? 

Datan som hämtas från edge är så kallad indata, och en av de stora nyttorna med molntjänster är just den data som kommer in till molnet och som där kan bearbetas och bli till någon form av utdata. Någonstans måste indata kunna hämtas för att sedan komma ut från nätet. I till exempel en IoT-lösning för fastigheter samlar sensorer in data som temperatur, luftfuktighet, med mera, för att sedan skickas in detta till molnet där exempelvis ett automatiskt klimatsystem sedan justerar temperaturen i byggnaden. 

Vad är vinsten med tekniken? 

När miljarder olika enheter kopplas upp ökar datamängden i samma omfattning. Det innebär att även de mest utbyggda nätverk riskerar att få sin bandbredd uppslukad av den här datan.  

Med edge computing flyttas beräkningskraft ut från den centrala molnstrukturen till så kallade kantnoder och sensorerna själva för att kunna lösa enkla, rutinmässiga kontextuellt baserade uppgifter. På så vis frigör man processorkraften i den centrala strukturen åt de stora och mer komplexa uppgifterna. 

Även om molnet i sig inte alltid har en fysisk mittpunkt finns det ändå ett slags logiskt centrum, och genom att inte skyffla stora mängder data dit från utkanten sparas bandbredd vilket i sin tur ger kostnadsbesparingar. 

En annan positiv bieffekt är att mer autonomi i utkanten gör sensorerna och tekniken mindre sårbara för störningar i molnet, vilket ger en robusthet till mer komplexa it-miljöer. 

Fler exempel på nyttan med edge? 

Vi återgår till exemplet med den uppkopplade fastigheten. I det finns ett centralt moln som styr hela inomhusmiljön baserad på den indata som kommer från sensorerna som är utplacerade i byggnaden.  

Om du lägger på fler sensorer för att mäta till exempel ljusmängd, vibrationer i byggnaden, ljudmiljö, elnätsövervakning, hissdrift och så vidare får du snart gigantiska dataströmmar som ditt nätverk ska klara av att hantera trafikmässigt såväl som beräkningsmässigt. 

Om du till exempel kan flytta styrningen av fläktarna till den sensor som redan sitter i fläktsystemet så att det lilla mikronätverket på egen hand kan justera fläkthastigheten sekundsnabbt, utan att behöva gå genom ditt centrala system, sparar du både datakraft och bandbredd i ditt nätverk.  

Din sensor kanske också bara behöver skicka in mätdata en gång i minuten för en övergripande bild av klimatet istället för att planlöst mata in data varje sekund som ändå inte behövs för att mäta helheten.  

Du kommer alltså undan med en sextiondel av din tidigare dataström och kan ändå lösa samma uppgift. Det kan tyckas som att sådan sensordata är så liten att det nästan blir betydelselöst med dagens supersnabba nätverk, men adderar du tusentals, om inte miljontals, sensorer som konstant överför data blir det mer uppenbart att alla kan vinna på att optimera sin it-miljö även för edge.