Smartare skola med sensorer
Ofta har digitaliseringsprojekt i skolan fokuserat på effektivare administration. Nu tittar Rise på möjligheter, att via sensorer och IoT, hjälpa skolan att lösa sina kärnuppgifter och samtidigt bidra till ökad hållbarhet.
– Rise har skapat ett samarbete mellan nio skolorganisationer, såväl kommuner som fristående skolor. Inom ramen för det samarbetet drivs ett antal projekt, många av dem Vinnova-finansierade, med fokus på digitalisering och lärande. Jag är ansvarig för projekten hållbar skolmat genom digitalisering respektive IoT Hub Skola, säger Lars Lingman, senior projektledare och strateg på Rise.
Vad händer i projektet hållbar skolmat?
– Det är en förstudie hur skolmatsituationen kan bli bättre och mer hållbar. Just nu försöker vi definiera processen kring hållbar skolmat från matsalspersonalens idéer om vilka rätter man vill laga, beställning, leverans, tillagning, utspisning, elevernas upplevelser och miljön.
– Ja, allt som rör skolmat för att se vilka delar av den här processen där vi kan höja kvaliteten eller effekten med hjälp av digitalisering. Kan vi hitta nya arbetsmetoder, nya sätt att göra saker som leder till mer hållbarhet.
Har du några exempel?
– Det är väldigt tidigt men ett konkret exempel som kommit fram i vår behovsanalys är att eleverna ska kunna se en bild av kösituationen på sin mobil eller dator.
Man skulle också kunna jobba med olika typer av nudging, alltså att kunna knuffa användare att göra olika saker.
– Man skulle också kunna jobba med olika typer av nudging, alltså att kunna knuffa användare att göra olika saker. Till exempel att lägga protein, som köttet, vid sidan om resten av matbespisningsslingan och göra det till ett aktivt val att ta kött, till skillnad från idag då det aktiva valet är att ta det vegetariska alternativet. Det här är inte självklart kopplat till digitalisering, men skulle kunna göras ännu tydligare med hjälp av smart teknik som kan visa miljöeffekterna av vissa val.
– När vi pratar med skolmatspersonalen kommer det fram mycket intressant. Svinn är något man vill minska och här berättar personalen att det blir mest svinn när vi lagar den godaste maten för då tar eleverna mer än de orkar äta upp. Det är mycket sådana saker vi sitter och funderar på inom ramen för arbetet med hållbar skolmat genom digitalisering.
Hur jobbar ni med IoT Hub Skola?
– IoT Hub Skola är ett partnerskap där vi har våra skolpartners men också teknikpartners i form av Atea, Microsoft och Stockholms universitet. Det här är ett strategiskt innovationsprojekt som Vinnova har och som handlar om internet of things i det svenska samhället. IoT Hub Skola är en del och vi försöker titta på hur vi på ett långsiktigt och bra sätt kan arbeta med internet of things i skolmiljöer.
– Sakernas internet är något som händer i hela samhället och våra privatliv. Från våra hem där vi pratar och interagerar med Google Home och Amazon Alexa, till sensorerna på våra arbetsplatser och i klassrummen. Det gäller att titta på hur IoT och den här typen av teknik kan stödja skolans kärnuppdrag undervisning och lärande. Nu ska vi försöka lista ut om vi kan hitta sätt att använda tekniken för att stödja detta.
– Det är ganska många aspekter vi försöker ha med oss redan från början. Av erfarenhet, givet hur många digitaliseringsprojekt som genomförts tidigare i skolan, försöker vi genast tänka på säkerhet, juridik och integritet. Vi försöker verkligen hålla tydligt fokus på kärnuppdraget med undervisning och lärande. Annars kan det lätt bli perifert med digitalisering i skolan när vi adresserar sådant som effektivare administration. Därför känns det väldigt viktigt att verkligen fokusera på skolans kärnuppdrag.
Vad kan IoT betyda för skolan?
– Ansiktsigenkänning är ett konkret exempel på hur man kan jobba med IoT i skolan. Som i Skellefteå där man lagrar elevernas ansiktsgeometri och har kameror i klassrummet som automatiskt registrerar närvaron. Det kan vinna mycket tid när läraren kan ägna sig åt undervisning och inte behöver hålla på med frånvaroregistrering. Nu ska Datainspektionen titta på det här och det är jättebra så att vi får klart för oss vilken arena vi kan röra oss på när det gäller ansiktsgeometri i skolmiljö.
– I våra behovsanalyser har vi arbetat med totalt 250 lärare och det har kommit upp många spännande behov och idéer. Som att ha sensorer i blöjorna på förskolan som känner av om det är vätska i blöjan eller inte. Man skulle också kunna monitorera lärarens rörelse i klassrummet för att se var han eller hon lägger mest tid.
– Alla de här förslagen väcker massor av frågor om integritet, juridik och säkerhet när vi ska applicera teknik på de allra yngsta i samhället. Därför är det också väldigt viktigt att vi tittar på just de aspekterna i det här projektet. Tanken är att vi på ett kontinuerligt och transparent sätt ska dela med oss av våra erfarenheter och slutsatser från att testa jättemycket teknik ute i skolorna.
Vad har hänt om fem år?
– Tar man hållbar skolmat vore det otroligt intressant om vi kunnat hitta ett sätt där digitalisering kan ge eleverna en situation där de upplever att de äter god mat i skolan, samtidigt som miljöpåverkan är mycket mindre än idag. Kan vi med hjälp av digitalisering göra det arbetet effektivare eller bättre så har vi kommit långt.
– När det gäller IoT Hub Skola och internet of things i skolan är det som sagt ett ganska vitt papper just nu. Det finns inte många konkreta exempel bortom ansiktsigenkänning för närvaroregistering, men det finns indikationer på att vi med hjälp av sensorer till exempel kan få syn på hur elever tar till sig lärande i olika undervisningssituationer. Läraren ska kunna få stöd i sin undervisning och för samspelet med eleverna med hjälp av sensorer i klassrummet. Där är förhoppningen att resultatet blir ett djupare lärande.
Läs mer om ämnet: