Så ska Karlstad skapa en likvärdig skola för en digital framtid

– Mitt uppdrag är att se till så att barn och elever får bra förutsättningar för att kunna leva och verka i framtidens digitala värld. Jag jobbar som chef för kommunikation och digitalisering på Barn- och ungdomsförvaltningen i Karlstad kommun, och vi har hand om alla kommunala förskolor och grundskolor, säger Elin Johansson. 

Vilka utmaningar ser du i din arbetsvardag? 

– Den största utmaningen är likvärdigheten. Hur vi ska se till så att barn och elever får samma förutsättningar när det finns så många andra förutsättningar som inte är likadana. Vi har även utmaningar med kompetens där vi ska se till att barnens pedagoger, eller elevernas lärare, kan samma saker. I alla fall ska de kunna saker som kan hjälpa barnen och eleverna att nå målen.

Var ligger den största utmaningen kopplat till pedagogerna? 

– Jag tror att det handlar om att de ska få tid att kompetensutvecklas. Det är så klart många olika områden som de behöver kompetensutvecklas inom. Det är tufft som det är idag där vi har en omvärld och en konjunktur som gör att det finns utmaningar ur ett ekonomiskt perspektiv, vilket gör att vi ännu mer måste göra det som är rätt. Det är klart att det ibland kan vara svårt att prioritera när det finns många olika frågor som behöver prioriteras. Den största utmaningen är att se till att man får likvärdig kompetens. 

Vi har en ganska stor debatt i samhället kopplat till digitala enheter och barn och unga, hur ser du på den?  

– Jag tänker att man inte får vara rädd för att bli ifrågasatt. Det är jättebra att vi får de här frågorna för då behöver vi också svara på dem. Vi måste vara noga med att vi använder digitalisering där den gör skillnad och att vi inte använder den där den faktiskt inte spelar någon roll. Jag tänker att det är pedagogen som är närmast barnet eller eleven som vet, det är läraren som vet vad som gör skillnad och som faktiskt hjälper barnet att nå de mål som man ska. Så pedagogen måste få ta det beslutet. Därför måste vi se till att våra pedagoger har kompetens att kunna göra kloka val, och då måste vi se till att de har tid att få den kompetensen. Det är klurigt.  

Det finns ju diskussioner kopplat till desinformation också, som blir en allt större risk i samband med den tekniska utvecklingen. Hur tänker du där?  

– Jag tänker att vi kan bli mycket bättre på att se till att vi ger barnen och eleven förutsättningar att kunna göra den bedömningen. Vi behöver kunna göra den själva som vuxna, vilket vi inte är alltid jättebra på heller. Men det här är en del av att se till att vi skapar demokratiska medborgare som kan leva i världen som de kommer ut i. Hur gör man det? Det vet jag faktiskt inte just precis nu. Det är viktigt att adressera frågan och se till att kontinuerligt jobba med den och bli bättre. 

Vad är dina reflektioner kring den psykiska ohälsan bland unga, och kopplingen till skärmtid?  

– Vi försöker inte prata skärmtid i skolan, eller jag vill i alla fall inte prata skärmtid. När vi använder digitala enheter, eller den digitalisering som bedrivs i skolan, vill vi inte kalla den skärmtid. Den tiden handlar om att göra bra saker med skärmarna, det är inte tiden som är viktig utan vad man gör med skärmarna, vad man använder dem till.  

– Hur man kan bli nyfiken, hur man kan utvecklas, hur man kan få hjälp om man har en utmaning. Vi vill tänka att barn ska vara producenter och inte konsumenter; vi vill se skärmen som ett verktyg bland många andra som ska användas för att ge eleverna förutsättningar att nå målen i skolan. Sen förstår jag att skärmtiden är en utmaning om man pratar psykisk ohälsa. Här har vi ett nära samarbete med elevhälsan i barn- och ungdomsförvaltningen i Karlstad kommun, och jag tänker att vi kan göra fler saker tillsammans och bli bättre på att se till att vi adresserar de här frågorna tidigare. 

Sett till er verksamhet, hur använder ni den tekniska utvecklingen för att själva accelerera? 

– Det är en spännande fråga och det går så himla fort just nu. Utvecklingen kring AI har man länge pratat om att den går fort, men det är först de senaste åren som den har gått fort på riktigt. Hur tusan ska vi kunna dra nytta av den? Vi försöker verkligen att använda digitaliseringen på rätt sätt, dra nytta av de investeringar vi gjort och använda det vi har på ett effektivt sätt för att kunna få bort administrativt arbete som vi inte behöver göra.  

– Vi försöker också se till att fånga behoven från våra verksamheter. Vi genomförde nyligen ett hackaton med grym energi med våra 90 chefer som genererade hur mycket idéer som helst. 474 stycken kom vi fram till, som vi verkligen måste se till att förvalta på ett bra sätt. Det är värsta guldgruvan. Vi kan se till att vi har tekniska förutsättningar och en modern miljö för att kunna göra de här sakerna. Men vad vi ska göra så att verksamheten kan fokusera på sitt kärnuppdrag, det vet de själva bäst.  

– Vi vill att våra rektorer ska kunna fokusera på att leda sin enhet och kunna se till att man har bra förutsättningar där, att pedagoger och lärare ska kunna hjälpa barn och elever där det behövs. De ska slippa det administrativa om det finns sådant. Vi vill se till att nyttja det på ett så bra sätt som möjligt och vi kan se till att ge rätt förutsättningar men vi behöver hjälp med att veta precis vad vi ska göra. För att det ska göra skillnad. 

Blir det fler hackatons i framtiden? 

– Jag hoppas det! Nu har vi gjort det tillsammans med våra chefer och rektorer, men det skulle vara kul att göra det med våra lärare och pedagoger. Det vore också jättekul att göra ett hackaton med våra elever, där vi fokuserar på hur vi skulle kunna förbättra undervisningen, avslutar Elin Johansson, avdelningschef Barn- och ungdomsförvaltningen, Karlstad kommun.