FOI:s fem hypoteser: Därför klarade Ukraina rysk cyberkrigföring

– Jag har gått igenom en stor mängd material och kan konstatera att mångas farhågor beträffande rysk cyberkrigföring inte har slagit in, säger Per-Erik Nilsson, försteforskare på FOI.

Per-Erik Nilsson har tagit fram en rapport med fem hypoteser kring varför och hur Ukraina har lyckats stå emot den ryska cyberkrigföringen. Hypoteserna är utan inbördes ordning. 

Den första hypotesen är att det har funnits överdrivna förväntningar på Rysslands förmåga inom offensiv cyberkrigföring. 

– Många namnkunniga analytiker har skrivit om att vi bara har sett en bråkdel av Rysslands kapacitet inom cyberkrigföring. Att Ryssland med enbart cyberstridskrafter skulle kunna slå ut Ukrainas el- och mobilnät samt militära ledningscentraler. De skulle ha en närmast mytisk kapacitet och den bilden är något som det ryska ledarskapet själv varit med om att sprida, säger Per-Erik Nilsson.

Säkra på att invasionen skulle gå smidigt

Den andra hypotesen är istället att Ryssland ännu inte utnyttjat sin fulla potential när det gäller offensiv cyberkrigföring. Enligt den här hypotesen var Ryssland så säkra på att invasionen skulle gå så snabbt att ingen större cyberkrigföring var nödvändig.

– Det kan också vara så att krigsplaneringen hölls i en för smal krets vilket ledde till att Ryssland inte var ordentligt förberedda på att använda hela sin arsenal inom cyberkrigföring. Det kan även ha varit ett misstag av Ryssland att löpande utsätta Ukraina för cyberattacker efter invasionen av Krim då det tränade upp Ukraina samt gjorde Nato uppmärksamma, säger Per-Erik Nilsson.

Hypotes 3 är att den ryska cyberkrigföringen faktiskt varit tämligen effektiv och har orsakat Ukraina en hel del skada. Snarare finns det en felaktig förväntan på vad som går att åstadkomma med hjälp av cyberkrigföring.

– Om vi fokuserar på den skada som faktiskt är möjlig att göra kan man se att Ryssland har varit framgångsrika. Det finns många trovärdiga exempel och källor på att tusentals basstationer för mobiltelefoni blivit skadade och att trådbaserad kommunikation har tjänat Ukraina väl, säger Per-Erik Nilsson.

Enligt denna hypotes kan det faktiskt vara dåligt för Ukraina att få tillgång till vapensystem med sofistikerad mjukvara, då Ryssland har möjlighet att störa ut dessa system. 

Cyberförsvaret en avskräckande effekt

Vidare till hypotes 4. Enligt denna har Ukrainas robusta cyberförsvar avskräckt Ryssland från en mer omfattande cyberkrigföring. Ukraina har satsat länge på cybersäkerhet och hade innan det fullskaliga utbrottet en resilient it-infrastruktur. 

– Det ger en stabil internetuppkoppling. Innan invasionen så flyttade de ukrainska myndigheterna mycket data till utländska datorcenter vilket har gjort att den inte försvinner även när Ryssland bombar datacenter i Ukraina. Ukraina har även framgångsrikt satt ihop en så kallad it-armé av frivilliga från hela världen som utför cyberattacker mot Ryssland, säger Per-Erik Nilsson.

Den sista hypotesen är att världen nu har fått se vad som går att förvänta sig av rysk cyberkrigföring, och cyberkrigföring i största allmänhet. 

– Detta är den mest teoretiska hypotesen. Att det vi har sett under kriget är det som vi kan förvänta oss av cyberkrigföring och att det aldrig kan vara en ersättning för traditionell krigsföring. Som en expert har sagt: Om cyberoperationer kan tvinga någon till underkastelse, varför skulle Ryssland då gå genom allt besvär det innebär att mobilisera trupper och försöka ta Ukraina med våld?, säger Per-Erik Nilsson.

Enligt Per-Erik Nilsson finns det en hel del lärdomar som Sverige kan ta med sig från Ukrainas cyberförsvar. Bland annat är det viktigt att fokusera på fakta, inte orealistiska scenarier.

– Något som är klart är att Sverige och andra länder ska bygga motståndskraft mot cyberkrigsföring genom fakta som omfattar tekniska, organisatoriska, samhälleliga och politiska aspekter baserade på faktiska förhållanden. Inte orealistiska framtidsbilder. Det finns mycket att lära av Ukrainas cyberförsvar och cybersäkerhetsarbete, säger Per-Erik Nilsson.