Rise om skolhösten

– Vårens distansundervisning hade många faser. Initialt var det något av en smekmånadsperiod där saker gick bättre än väntat och feedbacken var övervägande positiv. Det var en högre närvaro och även en ökad produktionstakt märktes hos eleverna, säger Lars Lingman, chef för enheten Livslångt Lärande på Rise.

Det fanns en oro för att elever med särskilda behov skulle bli särskilt drabbade men många skolor och huvudmän åtgärdade det omgående, bland annat genom att låta de eleverna komma till skolan.

Men redan efter påsklovet ändrades dock tongångarna, bland annat när de elever som vanligtvis inte hade några utmaningar, fick det tufft.

– De saknade det sociala sammanhanget i klassrummen och skolmiljön. En känsla av ensamhet. Många elever hade också en besvärlig hemmiljö att studera i vilket påverkade dem. Men i grund och botten lyckades gymnasieskolan väldigt väl med tanke på snabbheten i omställningen och den komplicerade pedagogiska situationen, framförallt jämfört med hur det sett ut i andra länder. Skolans personal förtjänar verkligen allt beröm för insatsen.

Utbildnings- och hälsoskuld

Trots att Sverige lyckats relativt väl tror Lars Lingman att en utbildningsskuld kommer att behöva åtgärdas under hösten. En sådan skuld handlar om att skolan inte har kunnat ge den likvärdiga utbildning som alla elever har rätt till.

Hur framgångsrikt skolor än har lyckats arbeta på distans, motsvarar det troligen inte utbildningen som genomförs fysiskt på plats, iallafall inte för samtliga elever. Denna skuld måste hanteras och skolor och huvudmän måste fundera igenom vad elever egentligen har gått miste om. 

– Huvudmän, rektorer och lärare behöver analysera och hitta strategier för att få syn på och återställa skulden så att alla elever får den utbildningen de har rätt till. Särskilt utmanande är det att det troligen behöver undersökas på individnivå. Det kan också vara så att vissa utbildningsmoment, som kräver mer praktiskt arbete, inte gick att genomföra online och kan behöva tas igen.

– Det kan även finnas en skuld som handlar om elevhälsan. Distansundervisningen har varit extra tuff för vissa elever och elevhälsan i skolan kan ha haft svårt att få syn på det på distans, vilket kan ha skapat en hälsoskuld.

Tufft för grundskolan

Under våren skulle undervisningen i grundskolan genomföras på plats, men det skedde inte överallt.

– I och med att oroliga föräldrar höll friska barn hemma och även FHM:s instruktioner att vara hemma vid minsta symptom så fick många lärare istället ha både vanlig- och onlineundervisning. Det innebar att många grundskollärare fick dra ett tungt lass.

På universiteten skedde vårens undervisning på distans, något som delvis ska fortsätta under hösten. Även här har studenter saknat det sociala samspelet och interaktionen med andra kursare, vilket gjort att en naturlig del av undervisningen sätts ur spel.

– Vid undervisning online är det viktigt att lärare i alla stadier försöker fundera hur de kan kompensera för det sociala bortfallet. Det kan gå att skapa uppgifter som studenterna gör i hemmet men som är sociala, exempelvis att de ringer varandra eller har videosamtal i mindre grupper. Det sociala samspelet är viktigt för unga individers utveckling och lärande.

Asynkron mot synkron

En skillnad mellan universitet och gymnasieskolan är att så kallad asynkron undervisning är vanligare på universitet. Asynkron undervisning innebär att man kan ta till sig material i sitt eget tempo, till exempel att studenter kan lyssna på en föreläsning hemifrån i sin takt.

I gymnasieskolan bedrevs under våren istället synkron undervisning i stor utsträckning, vilket innebär att elever deltar i lektioner enligt schemat och i många fall fick uppgifter vid varje lektion, som skulle lämnas in för godkänd närvaro.

Enligt Lars Lingman finns det tecken på att synkron undervisning inte alltid är optimalt för gymnasieelever.

– Det finns tydliga indikationer på att elever i gymnasiet har fått lägga mer tid på skolan än tidigare och de har inte hunnit med uppgifterna på lektionerna. Istället har de behövt studera på raster och kvällar i allt större utsträckning.

Mer inslag av asynkron undervisning skulle kunna minska belastningen på eleverna, men ändå ge samma eller bättre resultat. Eleverna får ta del av vad de förväntas göra och tillåts i större utsträckning planera sina dagar.

– Det är självklart svårare att ge mer ansvar ju yngre eleverna är men i gymnasiet skulle det kunna fungera.