Ogärna skärmhjärna

– Innan ett barn har fyllt två år kan han eller hon inte ta till sig det som finns på en skärm. I den här åldern behöver man ha möjligheten att interagera med människor och saker i verkliga livet för att hjärnan ska utvecklas på ett normalt sätt, säger Sissela Nutley, hjärnforskare i kognitiv neurovetenskap med fokus på hjärnans utveckling och formbarhet, vid Karolinska Institutet, under Internetdagarna i Stockholm.

De första ljuva åren

De allra första åren i människas liv är extremt avgörande för att hjärnan ska utvecklas på ett normalt sätt. Hjärnan hos ett barn behöver ända upp i tvåårsåldern en viss sorts stimulans i en viss mängd tid. Det handlar om syn- och hörselintryck där interaktion med andra människor och uppfattningar om rummet hör till de viktigaste delarna.

– Om ett barn inte får uppleva solljus i tillräcklig utsträckning, till exempel, kommer synen inte utvecklas normalt, säger Sissela Nutley.

Barn behöver kanske inte helt oväntat också höra massor med språk för att utveckla ett eget språk. Sissela Nutley förespråkar därför en försiktighetsprincip beträffande skärmtid i just denna fas. I dagsläget vet vi inte tillräckligt väl hur all tid framför skärmar påverkar barnen. De få studier som finns antyder dock att mycket skärmtid kan bidra till en försämrad språkutveckling.

Dessutom pekar en annan studie på att barn i denna ålder inte verkar ha möjlighet att ta till sig sådant som händer på skärmen för att sedan lägga till det till sin erfarenhet av världen. Resultaten baseras på att de områdena i hjärnan som vanligtvis jobbar när ett barn ser en människa exempelvis röra på sig, inte aktiverades när samma människa rör sig på en skärm.

Detta samtidigt som undersökningar visar att en dryg tredjedel av alla tvååringar använder internet dagligen, och andelen som gör det mer än en timme per dag ökar stadigt.

– Det är inte nödvändigtvis så att själva innehållet är dåligt. Det handlar snarare mer om förlorad tid och vad barnet hade kunnat göra, istället för att titta i skärmen, säger Sissela Nutley.

Olika för olika

En försiktighetsprincip är kanske extra viktigt att tänka på med tanke på att barn är olika och har olika förutsättningar att möta världen. Sissela Nutley beskriver informationsinhämtningen som en dörr som öppnas.

Viss information når in till långtidsminnet, förutsatt att vi får tid att bearbeta informationen och att det finns någon krok som håller informationen kvar. Annat stannar i hallen, arbetsminnet, och försvinner ut lika fort igen.

Då underlättar det förstås inte att vi människor, framförallt killar, i tonåren har något försämrad impulskontroll. Testosteronets utsöndring ökar och hjärnan söker spänning och är disponerad att söka snabba kickar som telefonen kan ge, på bekostnad av att till exempel läsa klart boken i handen.

Vuxna går ej säkra

Detta kicksökeri följer med oss upp i vuxen ålder, och vuxna påverkas också av att skärmar och smarta telefoner ständigt finns i vår närhet. Enligt Telenors skärmlivsrapport från tidigare i år spenderar svenskar över tre timmar framför sina skärmar, dagligen.

Det är inte helt otroligt att tänka sig att telefonernas ständiga pockande på vår uppmärksamhet också bidragit till vårt hoppande mellan arbetsuppgifter på jobbet. En amerikansk undersökning visar att vi 2004 höll oss i snitt tre minuter i varje program i vår enhet innan vi bytte. År 206 var den siffran nere på 30 sekunder.

Något som inte är bra för vår effektivitet.

– Kostnaden i effektivitet när vi försöker göra flera saker samtidigt är fyra gånger så stor som när vi är fokuserade på en sak, säger Sissela Nutley.

Nutley tipsar

För att vi ska kunna navigera oss fram så bra som möjligt i denna tid av skärmar föreslår Sissela Nutley kanske inte helt oväntat att vi emellanåt tar en paus från våra telefoner. En sorts hjärnvila när vi inte stimulerar hjärnan alls utan då våra tankar tillåts att studsa runt. Samtidigt som vi försöker bli mer uppmärksammade på vad det är vi egentligen gör framför skärmarna när vi väl använder dem.

– Ladda telefonen utanför sovrummet när det är dags att sova, ta bort tidstjuvar i telefonen, städa bland apparna, och städa i flödet i sociala medier så att du bara följer de personer eller sidor som du faktiskt tycker ger dig någonting.

Det finns mycket vi kan göra var och en för sig, men Sissela Nutley uppmanar också till att frågorna även betonas på samhällelig nivå.

– Vi måste lyfta den här diskussionen. Just nu vilar väldigt många av de här besluten tungt på individens axlar. Inte minst för barn och för tonåringar vill vi ju ha ett samhälle och ett system av aktiviteter som tar mer hänsyn till våra förutsättningar.