Kritik mot klassrobot

– Resultatet var mycket tydligt. Elever som tidigare träffat roboten var mer kritiska till att robotar läser av och analyserar deras känslor. En trolig förklaring är att eleverna inte kände att robotens empatiska drag tillförde något till deras inlärning, vilken kanske blev tydligt då interaktionen havererade många gånger. Det kan också vara så att nyhetens behag för de erfarna eleverna falnat. De fann inte idéen om en empatisk robot i klassrummet särskilt spännande andra gången och intog därmed en kritisk ståndpunkt, säger Sofia Serholt, lektor vid Göteborgs universitet.

Klass med kontrollgrupp

Under 2015 genomförde Sofia Serholt en tre månader lång fältstudie med en empatisk humanoid robot på en mellanstadieskola i Västsverige. 46 elever i årskurs 4 till 6 deltog i studien.

Förra året återvände hon till eleverna som nu går i högstadiet för att återigen undersöka deras föreställningar av relationen elev-robot. Samtidigt hade nya ungdomar tillkommit i klassen vilket gav möjlighet att jämföra hur de olika elevgrupperna upplever en robot i klassrummet.

En av tankarna med pedagogiska robotar är att de ska bidra till att lära ut på ett engagerande sätt, samt förväntas interagera med barnen på liknande sätt som lärarna. 

– I båda grupperna var en majoritet av eleverna positiva till att ha en människoliknande robot i skolan. Eleverna kunde se sig själva prata med roboten samtidigt som den skulle kunna bistå med hjälp när eleverna ställde frågor. Å andra sidan var en majoritet av eleverna negativa till att låta roboten sätta betyg, undervisa yngre elever eller ersätta lärarna och ta beslut. 

Kloka funderingar

En majoritet av eleverna var förberedda på eventuella störningar i klassrummet på grund av roboten. Vissa elever trodde att själva förekomsten av en robot skulle kunna skapa distraktioner, medan andra spekulerade i att med bara en robot i klassrummet skulle alla elever försöka få robotens uppmärksamhet, och därmed minska möjligheten att interagera med den en och en.

– Eleverna var kloka i sina farhågor och funderingar. Även om vi inte kan generalisera dessa resultat till andra studier med barn och robotar gör vi bäst i att fortsätta den här utvecklingen med försiktighet tills dess att mer grundliga undersökningar av effekterna finns. Att introducera robotar i större skala skulle medföra en signifikant förändring i vad det betyder för barn att gå i skolan och genom utbildningssystemet, säger Sofia Serholt. 

Om studien

Första studien genomfördes med en robot av typ Nao. Andra studien genomförde med en robot av typ Pepper. För att Nao-roboten skulle kunna läsa av elevernas känslor utgick den framförallt ifrån deras ansiktsuttryck och röstlägen. Eleverna bar även armband som mätte hudledningsförmåga som de fick veta kunde mäta stress.

Eleverna fick även fylla i formulär och svara på frågor om upplevelsen där de bland annat fick uppge om de tyckte att roboten var empatisk gentemot dem. 

Källa: Göteborgs universitet