Chromebooks på villkor
Elever i fem klasser i Falu kommun fick vars en Chromebook. Som motprestation skulle lärarna undersöka och dokumentera hur just deras användning av det digitala läromedlet påverkade undervisningen. Ett år senare finns det flera tydliga resultat.
– Många rapporter har visat att man inte bara kan sätta in enheter i klassrummet och tro att det händer något med undervisningen. Därför startade vi ett projekt där vi ville söka svar på grundfrågan, nämligen vad som händer med lärarnas undervisning och elevers lärande när elever får konstant tillgång till digitala enheter, säger Sara Hägle, utvecklingspedagog i Falu kommun.
Villkorade datorer
Under 2018 fick fem klasser på fem olika skolor i Falu kommun Chromebooks. Villkoret var att lärarna delade med sig av sin undervisningen och vad som hände i klassen när alla elever fick vars en dator.
– Det var en bra spridning av olika projekt. Jag och mina kollegor var ofta på plats under lektionerna och även genomförde intervjuer med både lärare och elever för att samla information och underlag till den rapport som vi sedan sammanställde tillsammans.
Ny beprövad erfarenhet
Läraren i en stökig klass märkte hur undervisningen blev tystare och mer ordnad, vilket även uppmärksammades i de övergripande trygghetsundersökningarna som genomfördes.
Klassrumsupplevelsen har blivit tryggare och eleverna har blivit ordningsammare.
I en klass som undervisades i svenska som andraspråk, fick eleverna lättare tillgång till sitt modersmål via Google Translate och kunde därmed lära sig svenska snabbare, vilket inte minst syntes i texterna de skrev.
Och i en tredje klass fick en digitalt kompetent lärare en helt ny syn på hur en klass kan få träning i till exempel mängdlära, utan att lägga särskilt avsatt undervisningstid på det. Eleverna skötte det i stället själva, eftersom materialet var tillgängligt.
Enligt Sara Hägle blev undervisningen mer effektiv, eftersom eleverna kunde få återkoppling direkt på sitt arbete. Samtliga klasser upplevde också mer ordning, både i klassrummet och för enskilda elever.
– Resultatet var lyckat och vi tycker att projektet mer än väl faller under parollen beprövad erfarenhet, eftersom det sträcker sig över ett år och omfattar ett större antal elever och lärare.
Gemensamt för samtliga projekt var intresset hos pedagogen. Sara Hägle tror dessutom att det hjälpte att datorerna kom till varje klass på ett slags villkor.
Tre tips från Sara Hägle
1. Våga vilja förändra arbetssättet.
2. Sätt tydliga mål som är lätta att följa upp och se till att använda verktygen det de är till för.
3. Samla alla berörda lärarna ett par gånger per termin så alla får möjlighet att diskutera och lära av varandra.
– De hade ett sorts motkrav och samarbetet var fantastiskt bra. Det finns fler områden att utforska, inte minst när det kommer till hur den digitala undervisningsformen kan uppmuntra det som kallas för tjugoförsta århundradets färdigheter, som till exempel samarbete, kreativitet och flexibilitet.
Hur vet ni att ni inte hade fått samma resultat utan datorerna?
– Det är naturligtvis ganska svårt att säga. Men det vi kan se är att lärarna har fått nya sätt att bedriva undervisning, att eleverna har utvecklat både sina ämneskunskaper och sin digitala mognad, att klassrumsupplevelsen har blivit tryggare och att eleverna har blivit ordningsammare.
– En av lärarna menar att hon tack vare de digitala enheterna har kunnat hjälpa eleverna till högre måluppfyllelse. Lärarna har hela tiden haft saker som skärmtid och liknande i bakhuvet, vilket återigen tyder på att sättet som de kom över datorerna på gjorde att alla tänkte till extra noga för att det skulle bli så bra som möjligt.
Läs mer om ämnet:
