Framtiden är missförstådd

besviken-kvinna.jpg

Tiden är kommen när en ensam 18-åring kan skapa världens största havsrening, när innovationer som tryckpressen kan ske dagligen och när vi vuxna måste bli barn igen. Det menar Kris Östergaard från Singularity University.

Framtiden är kraftigt missförstådd, menar Kris Östergaard, medgrundare av Singularity University Nordic, och talare på Digigov-mässan i Stockholm. Han inleder med att prata om klimatproblemen och om vi fortsätter leva som vi gör så kommer det 2050 att finnas mer plast än fisk i haven. Det här ville 18-åriga Boyan från Nederländerna göra något åt.

– Genom crowdfunding skapade han The Ocean Cleanup och fick ihop ett antal miljoner euro. Nu är det världshistoriens största rening av haven, och det utan inblandning av myndigheter eller annan hjälp. Han är ett exempel på framtidens ledare ur millenniegenerationen som vi behöver fler utav.

Skillnaden på ledarna ur generation Z och de tidigare är att dessa har potentialen att bli exponentiella ledare. Boyan är innovatör, futurist, tekniskt kunnig och filantrop. Den tekniska kunskapen tillsammans med det humanitära engagemanget  där ändamålet inte bara är att tjäna pengar  är framtidens melodi och kan skapa en stor nytta för världen, menar Kris Östergaard.

– Det finns en app som heter Ibeer där det ser ut som om man dricker öl från telefonen, appen kan till och med rapa. Den har 90 miljoner nedladdningar. Där finns en stor skillnad mot Boyan. Framtiden vi skapar för oss själva beror på vilka utmaningar vi vågar ta oss an idag.

AI nutidens tryckpress?

En av de första exponentiella revolutionerna var tryckpressen på 1400-talet, nu kan sådana ske hela tiden med exempelvis AI och bioteknik. Dessa kan även sammankopplas vilket nu kan skapa lösningar som tidigare bara fanns i fantasin. Det gör att vi går mot en värld som är väldigt annorlunda mot den idag, och att framtiden är vida missförstådd, menar han.

– Exponentiell utveckling är något som vi människor inte är speciellt bra på att hantera eller förstå. Våra hjärnor är programmerade för linjära tankar. Man kan se det som en mjukvara som inte uppdaterats på några 10 000 år. De är anpassade efter ett liv på savannen där vi vaknar och går och lägger oss tillsammans med solen, samtidigt som vi bara spenderar tid med väldigt få människor.

– Här skapar den exponentiella teknikutvecklingen ett ökande gap mellan våra hjärnor och vad vi faktiskt kan uppnå. Därför måste vi träna våra hjärnor och utmana våra tankegångar.

Barn är kreativa genier

I en undersökning på 90-talet undersöktes unga och vuxna kring hur originella tankar de hade. Av de yngsta barnen var 98 procent kreativa genier. Av de vuxna var antalet 2 procent. När ungarna var mellan åtta och tio år hade 32 procent originella tankar och när de fyllt 15 år så var det 10 procent.

Den exponentiella teknikutvecklingen skapar ett ökande gap mellan våra hjärnor och vad vi faktiskt kan uppnå. Därför måste vi träna våra hjärnor och utmana våra tankegångar.

Kris Östergaard

– Våra system, som exempelvis skolor och andra institutioner, gör att vi hamnar i vissa strukturer och blir på sikt mindre kreativa. Men om vi kan glömma bort så kan vi också lära om, vilket är vad vi behöver göra nu i och med att hastigheten på teknikutvecklingen hela tiden ökar. Så detta måste vi jobba med i våra skolor, företag och inom offentlig sektor, det är så vi kan täppa till gapet.

Tre olika sorters innovation

Denna förvandling i kreativitet och innovation måste ske på flera olika sätt, menar Kris Östergaard. Den första delen handlar om optimerande innovation; att sätta fyra blad på rakhyveln istället för tre, till exempel. Det är viktigt att frekvent optimera sin verksamhet, men det finns också en gräns för hur många blad man behöver.

Därför behövs också förstärkt innovation. Den utmanar företags kärnverksamhet och det är där vi ser den digitala transformationen. Att gå från analog till digital, från digital till mobile first och sedan möjligtvis vidare till AI first. Det är en pågående resa.

Sist men inte minst finns också den muterande innovationen och här utforskas de långsiktiga what if-frågeställningarna. Ett exempel på detta är tävlingen Xprize.

– Där tävlar nu massvis med olika lag under tre års tid för att försöka åstadkomma ett gränslöst sätt att resa. Utmaningen de försöker lyckas med är att genom humanoida robotar som fungerar som surrogatkroppar kunna streama vårt medvetande överallt i världen och på så sätt tillåta oss att vara på flera ställen samtidigt.

Kopplat till Xprize går det också att återkomma till Boyan, menar Kris Östergaard. Därför att när det ska till en extraordinär effekt så handlar det sällan eller aldrig om oss som individer, om teknik eller om din organisation  utan om att få till en bättre värld för alla.

– Jag tycker att Boyan är modig, men tror du han tycker det? Förmodligen inte. Hittar man något som man känner en passion inför och som man tycker är tillräckligt viktigt så kommer modet på köpet.

11 april 2019Uppdaterad 2 oktober 2023Reporter Fredrik AdolfssondigitFoto Adobestock

Voisters nyhetsbrev

Rekommenderad läsning