I jättarnas järngrepp

– Jag växte upp i Turkiet som alltid har haft en viss mått av mediecensur. Under militärkuppen 1980 fanns det bara en tv-kanal och en radiokanal, militären ville inte att vi skulle få reda på allt och då blev det så. Det var något jag lärde mig först senare när jag började läsa engelska och när internet kom, säger Zeynep Tufekci, docent i sociologi med inriktning på teknik och big data, i sin keynote under Internetdagarna i Stockholm.

Zeynep Tufekci ville från början blir fysiker, eftersom hon gillade tanken på att få studera ett ämne som inte var belamrat av etiska och politiska frågor.

Men efter att hon upptäckt att vetenskapsfältet också har etiska frågor att ta ställning till föll valet istället på programmering. Skriva lite kod och flytta lite boxar kunde väl aldrig komma att handla om etik?

– Men jag har snart upptäckt att detta fält kryllar av etiska frågor. När jag växte upp trodde jag att internet skulle göra allting öppet och att ingen media kunde äga och styra vissa frågor. Så har det inte blivit..  

Vår knappa uppmärksamhet

Innan internets tillkomst fanns det en knapphet av information som gjorde att en person inte alltid kunde få tag i den information som behövdes i varje given situation. Idag finns inte den bristen. Informationen finns där, när vi vill och i stort sett var som helst.

Det vi saknar idag är tid och de stora internetjättarna tävlar om att få vår uppmärksamhet.

– Från början var det inte självklart hur allt det innehåll som lades ut på internet skulle finansieras. Till en början kom pop-ups och banners, men dessa klickade man oftast på av misstag. Lättare är det då om man kan samla data om människor för att rikta reklam. Och de som betalar annonserna vill förstås att man stannar på plattformen så länge som möjligt.

Som ett exempel på ett sätt att gripa tag i vår uppmärksamhet tar Zeynep Tufecki upp nyheten om en svart tonåring som tragiskt blev skjuten till döds av polis i staden Ferguson i Missouri 2014 och som snabbt blev en nyhet som spred sig på Twitter, men på Facebook var det förhållandevis tyst.

Samtidigt pågick den virala kampanjen mot sjukdomen ALS som uppmanade användare att hälla en kall hink isvatten över huvudet. På den tiden gick det enbart att gilla poster på Facebook, vilket premierades av sajten, eftersom det i förlängningen gjorde att vi stannade kvar där. 

Användare = produkter

Vi användare blir på så sätt produkter snarare än kunder. Kunderna till exempelvis Facebook och det bolaget tjänar sina pengar på är de som betalar trafik och annonser. Det Facebook producerar i gengäld är en tjänst som gör att de som annonserar lättare når rätt målgrupp, tack vare den stora mängd data som finns om oss.

Zeynep Tufekci menar att ett sätt att hålla oss kvar på sajter, som Youtube, är att rekommendationsalgoritmen trycker oss mot det extrema.

När Donald Trump började vinna mark som presidentkandidat kände Zeynep Tufekci igen sig från val i Turkiet, inte minst i hans retorik och den intima kopplingen han hade med sin väljarbas. Zeynep började följa hans väljarbas i sociala medier och på Youtube och slogs av hur snabbt hon hamnade på klipp med anknytning till extremhögern.

För att testa om det bara var hennes konto skapade hon ett helt nytt, gick inkognito och testade igen och med samma resultat.

– Börjar du youtuba filmer om joggning kommer du efter fyra-fem klipp att rekommenderas klipp om maraton. Börjar du titta på filmer om förintelsen hamnar du efter några klipp på filmer som handlar om förnekelsen av förintelsen. Söker du på vegetarisk mat blir du tipsad om mat för veganer. Youtube är aldrig nöjd. I korthet är det extrema företeelser som engagerade och Youtube har ställt om sina algoritmer efter det för att det får oss att stanna kvar.`

Hur fungerar allt

Enligt Zeynep Tufekci är den här typen av dold övervakning och styrning någonting som skulle skapa ramaskri om vi upptäckte att det var staten som låg bakom, som i Kina där man samlar oerhörda mängder data för social kontroll. Men i väst går vi som sömngångare rakt in i auktoritarianismen.

Fortsätter vi så här bygger vi en infrastruktur som uppmuntrar till extremism och auktoritarianism passar bra för den här typen av social kontroll och de som tjänar på det är internetjättarna och annonsörerna.

– Men alla kan göra något för att vi ska komma åt det här problemet. Det första är att fråga oss själva, fråga andra och framförallt unga om de vet hur de stora plattformarna fungerar och varför.