"Slutsnackat om skärm till pärm – nu behöver skolan en digitaliseringsstrategi"

Sverige behöver en regering som drar på sig ledartröjan för skolans digitalisering. Det krävs en bred strategi som fokuserar på barnens och elevernas lärande tillsammans med sina lärare, på hur skolans digitala infrastruktur är säker och på forskning i framkant. Just nu finns ingen plan från regeringen, och det är högst oklart om regeringen tänker ta ledarskapet i skolans digitalisering. Eller snarare: om inget händer snart står det klart att regeringen lämnar walkover när det gäller att försäkra sig om att svenska elever får tillräcklig digital kompetens för utbildning, arbetsliv och vardag i vår digitala tidsålder. 

Men varför är en strategi från regeringen viktig? När den rödgröna regeringen tog fram den tidigare digitaliseringsstrategin (som gällde 2017-2022) var det med utgångspunkt i att digital kompetens i grunden är en demokratifråga. Det handlar om att söka, hitta och sprida information och ha förmågan att förstå digitaliseringen. Vi vet sedan tidigare att barns tillgång till digital teknik är beroende av föräldrarnas inkomst och utbildning, därför är det viktigt att alla elever får tillgång till kunskap i skolan. Det är en fråga om likvärdighet.

Socioekonomisk bakgrund spelar roll

Sverige har för första gången deltagit i den internationella studien ICILS (International Computer and Information Literacy Study), som visar att svenska elever i årskurs 8 befinner sig på genomsnittlig nivå när det gäller dator- och informationskunnighet och datalogiskt tänkande. Jämförelser med genomsnittsvärden kan vara svåra att tolka, men att en stor andel elever saknar viktiga kunskaper, att spridningen är stor, samt att största skillnaden mellan olika grupper beror på socioekonomisk bakgrund borde väcka oro. Svenska elever har stor tillgång till digital teknik, men det räcker alltså inte för att också bli kunnig på att hantera den digitala verklighet vi alla lever i på ett bra sätt. Det är alltså ytterligare bekräftat att digital kompetens är en fråga om likvärdighet.

Avsaknaden av en nationell digitaliseringsstrategi riskerar att öka den digitala kunskapsklyftan i Sverige. Istället för strategisk styrning fokuserar regeringen på detaljstyrning av lärarens arbete i klassrummet och populistiska utspel om generella skärmförbud. Regeringen verkar inte förstå skillnaden på användning av sociala medier på fritiden och lärarledd undervisning med digitala läromedel. Till stöd för sin politik väljer man den forskning som stödjer utspelen istället för att ta del av kunskap inom en bredd av vetenskapliga discipliner. Det leder till osäkerhet och förvirring om vart vi är på väg, istället för att ge förutsättningar för att stänga den digitala kunskapsklyftan.

En av många megatrender

Digitaliseringen är en av flera globala megatrender som klimatförändringar, globalisering, urbanisering och demografiska förändringar. De interagerar med varandra och andra utvecklingstrender i komplexa mönster. Vi som samhälle behöver förhålla oss till dem alla, de globala megatrenderna kommer inte att stanna av för att vi vänder ryggen till. Just nu har vi en regering som behandlar en global megatrend som något som kan hanteras genom rim och ramsor. Att prata om att gå från skärm till pärm, eller rimma om mattehjärna eller tik-tok-stjärna på valaffischer låter ju kul och väcker uppmärksamhet. Det är inte lika lätt att hitta på en rolig slogan om strategi från regeringen. Det har blivit en polariserad och fördummande debatt där många inte känner igen sig, och vissa avstår från att delta.

Nu väntar vi på regeringens nationella digitaliseringsstrategi, och jag undrar om skolväsendet finns med i den? Skolminister Lotta Edholm har tvärvänt i frågan, från att “Det är inget alternativ att inte ha någon strategi. Då riskerar det här att bara fortsätta i gamla hjulspår, utan att den kunskap och forskning om detta som faktiskt finns i dag har gjort något avtryck.” i DN 2023, till att ett år senare vara nöjd med ett snävt uppdrag om val av läromedel till Skolverket. Det är inte att ta ledarskap på en strategisk nivå. 

Tydlig riktning framåt

Jag tror faktiskt att regeringen själv skulle vara hjälpta av en strategisk riktning, så ena handen inte slänger ut digitala läromedel, medan den andra ger i uppdrag att extra snabbt utveckla AI-kurser på gymnasiet. Det skulle också stödja regeringen, myndigheter, lärare och bransch att fokusera på att utveckla en bättre och mer likvärdig skola, även inom det här kunskapsområdet.

Det jag förväntar mig av en strategi för utbildningsväsendet är att den fokuserar på den pedagogiska verkligheten i klassrummet där skickliga lärare ska ha de bästa förutsättningarna för didaktiska val, effektiv administration och väl fungerande infrastruktur med support av toppklass som ökar kvalitén i utbildningen. Jag förväntar mig en tydlig riktning framåt där Sverige som bildnings- och kunskapsnation ska tillvarata erfarenheter och mångvetenskaplig forskning samt är beredda att pröva och att ompröva kunskap. Jag förväntar mig ett helhetsgrepp om inte bara skolväsendets digitalisering, utan samhällets digitalisering.

Digitaliseringen är utmanande på så vis att den är ofattbart snabb, men också kräver att vi kan agera strategiskt och eftertänksamt. Låt oss ta oss an det tillsammans, med tydlig strategisk riktning som höjer nivån i den politiska debatten och som ger lärare, forskare och bransch utrymme att tillsammans göra Sverige till ett land där vi hanterar de risker som finns och tar tillvara digitaliseringens möjligheter.

Camilla Hansén, riksdagsledamot för Miljöpartiet, ledamot i utbildningsutskottet och har ansvar för frågor om förskola, skola, högre utbildning och forskning.