Samhället måste säkra upp när tekniken fallerar

– Mitt gäng består av en härligt brokig skara med oerhört stark teamkänsla. Du kan inte ana vilken fröjd det är att följa dessa personer och se dem blomstra.
 
Praktikanterna kommer dels från kommunernas arbetsmarknadsenheter, dels från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen men många gör också sin LIA hos kommunerna. Väl på plats får de ingå i någon av grupperingarna digitalisering, arkitektur, support, datacenter, systemförvaltning, skol-it eller arbetsplats som tjänst.

Deltar i Sveriges AI-råd

Herrljunga och Vårgårda kommuner sitter med i Sveriges AI-råd vilket gör att man omvärldsbevakar mycket. De största vinsterna ser Susanne Ljungqvist i de manuella och repetitiva steg som kan byggas bort med teknik och nya processer. Att veta vad andra gör blir viktigt för att inte slösa med resurser. 

– Vi samarbetar mycket med andra kommuner och även företag, och samlar vår kompetens. Då uppfinner vi inte hjulet igen, och de kan dra nytta av vad vi gör. Till exempel har många kommuner fått nys om vårt AI-projekt ”from speech to text”. Det innebär att vi analyserar data som kommer in till servicedesken och får ut en Power BI-dashboard över hur samtalet varit, som vi sedan kan använda för att höja kvaliteten.  

Funktionen har byggts av LIA-praktikanter ihop med digitaliseringsgruppen och leverantörer, och kommer i framtiden att kunna användas inom fler områden. Hur projekt prioriteras är i dagsläget färgat av det ekonomiska läget. De verksamhetsidéer som kommer med en pengapåse går före projekt som skulle vara bra att genomföra men saknar budget.  

– Sedan hade jag aldrig klarat mig i dessa tider utan mina praktikanter. Och det blir värdefullt för dem med, de får göra verkliga projekt. En del av deras kurskamrater kanske gör något ”coolt labbarbete” men de får göra något som går direkt in på cv:t och blir en arbetslivserfarenhet.  

Samtidigt som AI-projekten frodas i Herrljunga sitter Susanne Ljungqvist med vad hon beskriver som teknisk skuld, där en del är källa till oro.  

– Det finns enorma mängder data som inte används på ett vettigt sätt. Den skulle man vilja använda fullt ut. En annan del är brist på dokumentation, som man inte trodde att man behövde men som visat sig vara ovärderlig. Det arbetar vi mycket med, men är inte klara – om vi någonsin blir det. 

I nuläget överskuggas skuldberget av frågor om cybersäkerhet och it-säkerhet.  

– Vi är oerhört sårbara i vår organisation. Ständiga DDoS-attacker, än så länge inga som slår ut oss men man är ju livrädd att det ska hända.

Organisationer står ensamma

Susanne Ljungqvist beskriver de stora svallvågorna som kommer efter en attack, och hur organisationer står ensamma i det.  

– Polismyndigheten, riksdagen och MSB borde ha en gruppering som kan erbjuda hjälp. SKR skapar nu en gemensam cybersäkerhetsgruppering, vilket är fantastiskt, men det behövs fler åtgärder. 

För organisationer som saknar personella resurser, riskerar ekonomin annars att drabbas hårt.  

– För vad gör man om man drabbas? Det är inte bara organisatoriska förluster att se till. Kostnaderna blir enorma för att ta in konsulter som kan stötta vid en it-attack. Förlusten och återuppbyggnaden blir en enorm ekonomisk konsekvens.  

Hotaktörerna vet det här och ger sig därför på de allra mest sårbara, som sjukvården och det offentliga menar hon.  

– Tekniken blir mer avancerad och mer är uppkopplat, men samtidigt har vi inte styrkan i samhället att säkra upp när tekniken fallerar. Det behövs riktlinjer och stöd från myndighetshåll – ett enat Sverige när olyckan inträffar.