Anu Bradford: Därför vinner Kina "techkriget" mot USA och EU

Under Withsecures event Sphere i Helsingfors pratade författaren och juridikprofessorn Anu Bradford om världens tre digitala imperier: USA, Kina och EU, och dess olika modeller för att styra och reglera teknikutvecklingen och de ledande it-bolagen. 

De olika modellerna

Den amerikanska modellen är marknadsstyrd och prioriterar den fria marknaden och det fria ordet. USA har en optimistisk och liberal syn på ny teknik och dess regering spelar en relativt liten roll i utvecklingen.  

Den kinesiska modellen är statsdriven och har som mål att göra Kina till en digital supermakt. Den kinesiska staten gör mycket för att få sin vilja igenom och drar sig inte för att nyttja propaganda eller censur om detta kan nyttja stabiliteten och ekonomin i landet. 

EU vill inte välja någon av dessa två modeller och lägger istället stor vikt vid mänskliga rättigheter. Fokus ligger på att få till en mer demokratisk och rättvis struktur än de två andra modellerna.  

– USA släpper sina företag fria att ta över världen, ett exempel är Facebook med sina tre miljarder användare över 160 länder. Kina är istället stora på infrastruktur med 5g, datacenter, smarta städer och så vidare. Deras infrastruktur används över hela Asien, Latinamerika, Afrika och i delar av EU. Europa är istället mer kända för att reglera teknik än att generera den, som exempelvis med GDPR, säger Anu Bradford. 

Samtidigt har få företag råd att inte finnas på den stora och relativt välbärgade Europa-marknaden, vilket gör att även amerikanska och kinesiska företag ibland måste anpassa sig efter EU:s regler. Detta är en av anledningarna till att de tre modellerna överlappar – och ibland hamnar i konflikt med varandra.  

Horisontella och vertikala konflikter 

I huvudsak ser Anu Bradford två typer av konflikter: horisontella och vertikala. Horisontella konflikter äger rum mellan imperierna, såsom Kinas och USA:s “techkrig” som är av ideologisk, ekonomisk, geopolitisk och potentiellt även militär karaktär. En konflikt som kretsar mycket kring export, investeringar och restriktioner.  

– En annan horisontell klinch, som är mer regulatorisk, finns mellan USA och EU. Där anser EU att amerikanska storföretag missbrukar sin dominanta ställning på marknaden och inskränker EU-medborgares rätt till integritet genom sin omfattande “övervakningskapitalism”, där man potentiellt skickar europeiska data till USA:s nationella säkerhetsmyndigheter. Nu försöker EU, med sina regulatoriska krafter, pusha tillbaka USA och deras storföretag.  

Vid sidan av de horisontella finns vertikala konflikter, mellan regeringar och företag. Dessa konflikter har historiskt EU varit mest inblandad i, men länder världen över hakar nu på för att ta tillbaka kontrollen och reglera den digitala ekonomin.  

– Kinesiska staten har nyligen genomfört massiva tillslag mot sin techsektor, och även amerikaner börjar tvivla på sina techliberala idéer. I den amerikanska kongressen diskuteras nu bland annat hur man bör reglera AI och vad man ska göra åt lagen om yttrandefrihet – som gör amerikanerna känsliga för desinformation och hatpropaganda.  

Svårigheten för USA är att de vertikala konflikterna krockar med de horisontella – mer specifikt techkriget mot Kina – vilket USA har bestämt sig för att vinna.  

– USA kan inte vara för hårda mot sina stora techföretag, då dessa är den största tillgången i kriget mot Kina. USA kommer därför alltid att vara mer tveksamma till att reglera sina storföretag än vad EU är.

USA tappar mark 

Men vilka vinner då de horisontella och vertikala konflikterna? Enligt Anu Bradford är USA:s marknadsdrivna modell på väg att förlora.  

– Det finns en allt starkare uppfattning att den digitala ekonomin inte kan styras av techbolagen själva. Det kanske fungerade i internets begynnelse, men inte längre. Även USA tar nu avstånd från många av dessa åtaganden. Det är på många sätt goda nyheter för Europa, då allt fler länder börjar implementera varianter av EU:s modell med fokus på integritet, demokrati och mänskliga rättigheter.  

Men det finns orosmoln även kring EU-modellen. Ett av dessa är att unionens regelverk, exempelvis GDPR, inte har implementerats tillräckligt väl och att överträdelser sker frekvent. Stora bolag som Google har fått kraftiga böter från EU utan att det har påverkat bolagets marknadsandelar alls.  

– Samtidigt ser vi konstant att européer behöver oroa sig för hatpropaganda och desinformation. Så implementationen av de ambitiösa regelverken fortsätter att vara en svår utmaning för EU. Om regelverken inte implementeras blir de meningslösa och det blir den amerikanska modellen som råder.  

Låg innovationskraft i EU 

Ett annat orosmoln är bristen på innovationskraft i EU. Enligt Anu Bradford kan personer hon träffar ha svårt att på rak arm nämna ett enda europeiskt techföretag.  

– Medan GDPR känner alla till. Här finns ett stort glapp mellan amerikanska och europeiska techföretag. Dock tror jag inte att EU:s rättighetsdrivna modell är problemet, utan det finns andra fundamentala anledningar till varför USA:s innovationer går bättre än Europas motsvarigheter. 

Den främsta anledningen är att Europas marknad är fragmenterad, har juridiska skillnader, sker på olika språk och att dess konsumenter har olika förväntningar. Därmed är det mycket svårare för ett företag att skala upp sin verksamhet på den europeiska marknaden än den amerikanska, menar Anu Bradford.  

– En annan anledning är att det är svårt för europeiska techföretag att få in riskkapital till att finansiera deras innovationer. De första finansieringsrundorna går an, men när det krävs mer pengar behöver de vända sig till amerikanska techföretag för att bli uppköpta, eller till amerikanska riskkapitalister. 

I Europa finns också ett större stigma kring misslyckanden och konkurser än i USA. Enligt Anu Bradford måste Europa bli bättre på att låta entreprenörer ta risker och ge dem en andra chans. Europa behöver också utvecklas i att attrahera de bästa talangerna.  

– USA har varit mycket bättre på att attrahera världens topptalanger som kan gynna den amerikanska techindustrin. Av amerikanska startupbolag med ett börsvärde på över 1 miljard dollar har 50 procent en invandrare som grundare. Några exempel är Steve Jobs som är son till en syriansk migrant, Jeff Bezos, andra generationens kuban, Sergey Brin som är ryss och Elon Musk som sydafrikan.  

– Så det är inte på grund av regelverk som Europa inte lyckas innovera. Det handlar om att Europa måste vara lika engagerade i att lägga grunden för tech-ekosystemet som att sätta regleringar för tekniken.  

Slippa välja mellan frihet och innovation 

Det sista orosmolnet för Europa är Kina. EU-modellen går relativt bra i den demokratiska delen av världen, men har väldigt liten bäring i auktoritära stater och diktaturer. Dessa länder spanar istället in Kinas modell.  

– De här länderna behöver en överskådlig väg till digital utveckling, och det kan Kina ge dem. Kinesisk infrastruktur är relativt bra och inte speciellt dyr. EU kan inte leverera ett alternativ som de här länderna har råd med.  

– Kina har också visat världen att frihet inte är en nödvändighet för teknisk innovation. Kina har skapat en blomstrande techekonomi utan att vara fria. Därmed kan inte vi hävda att om de väljer Kinas väg får de endast kontroll men ingen innovation eller ekonomisk tillväxt. Istället spanar de in Kina och ser att de kan få samtliga delar.  

Den stora utmaningen för EU framåt blir att visa oss själva och världen att det finns ett liberalt, demokratiskt sätt att styra techvärlden. Annars kommer vi få en digital ekonomi som styrs av auktoritära stater eller av techföretag – och inget alternativ är bra för den liberala demokratin, enligt Anu Bradford.

– Vi går en annorlunda digital framtid till mötes, och det är upp till regeringar, investerare, företag och enskilda användare att göra rätt val för framtidens digitala samhälle. I grunden blir frågan om teknologin kommer att utnyttja och kontrollera oss, eller om vi sitter i förarsätet och utvecklar teknik som är till nytta för mänskligheten.