S: "Regeringens cyberförsvar påminner om Alice i underlandet"

”Om du inte vet vart du ska så spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar.” Det är kattens svar i Lewis Carrolls bok Alice i underlandet från 1865, när Alice frågar efter vägen. Med hög svansföring har regeringsföreträdare i allmänhet, och moderater i synnerhet, talat om behovet av en strategisk cyberpolitik.

Efter 14 månader i regeringsställning väntar vi fortfarande på deras strategi samtidigt som cyberpolitiken bara blir än mer otydlig med fler diffusa roller. Senaste budet är att strategin kommer om ett år, alltså halvvägs in i mandatperioden.

Cyberkrigföring beskrivs ofta som krigföring i en gråzon och kan ge lika allvarliga konsekvenser som konventionella krigshandlingar. Gränsen mellan yttre och inre säkerhet suddas ut och utmanar traditionella ansvarsuppdelningar. Genom att utnyttja de gränsdragningsproblem som finns mellan myndigheter och förvaltningar kan gensvar och motmedel försvåras, liksom identifiering och kartläggning av ursprung, omfattning och syfte.

Ansvarsfördelningen i Sverige är dock allt annat än tydlig kring cybersäkerhet och digitalisering. Exempelvis behöver nu justitieministern och Justitiedepartementet hantera cyberfrågor om de är kopplade till misstänkt terrorism. Kompetensfrågor kring cyberområdet hamnar hos utbildningsministern och Utbildningsdepartementen.

Försvarsdepartementet rymmer både en försvarsminister och en minister för civilt försvar där cyberhot hanteras, men det är oklart vem av ministrarna som gör vad och när på det här området. Generellt ansvarar dock den nuvarande civilministern för regeringens allmänna digitaliseringspolitik och kallas Sveriges digitaliseringsminister. 

Otydligheten gäller inte bara ministrar. När vi i riksdagens EU-nämnd hanterar viktiga EU-papper och internationellt arbete kring artificiell intelligens hanteras dessa i Finansdepartementet. Vår försvarsminister meddelade nyligen att den svenska underrättelseverksamheten ska ses över av en särskild utredare och cyberområdet nämns en handfull gånger i uppdragsbeskrivningen.

Resultatet väntas komma om ett år. Tidöpartierna utsåg nyligen även ett särskilt sändebud för internationella cyberfrågor, placerad på Utrikesdepartementet med titeln ambassadör. Regeringen har därtill utlovat ytterligare en särskild strategi för cyberfrågor för utrikes- och säkerhetspolitiken, men det är oklart när den ska tas fram.

Härtill styckas den generella krishanteringen än mer. Statsrådsberedningen samordnar Regeringskansliets arbete med nationell säkerhet. För samordning finns även ett nationellt säkerhetsråd som leds av statsministern. En nationell säkerhetsrådgivare är nyligen utsedd, som ska ge råd till det nationella säkerhetsrådet vid ”komplexa hotbilder och risker”. Statsministerns statssekreterare leder dock det samlade krishanteringsarbetet i Regeringskansliet.

I Regeringskansliet finns även en särskild chefstjänsteperson och kansli för krishantering. Chefstjänstepersonen för krishantering är även ställföreträdare för den nationella säkerhetsrådgivaren. Därutöver finns Krishanteringsrådet, som är ett forum för informationsutbyte mellan Regeringskansliet och myndigheter.

Vid regeringsställning gjorde vi socialdemokrater mycket för ett starkare försvar och även cyberpolitiken. Med en kraftig omställning av Sveriges totalförsvar där en lång tids nedskärningar bröts, följde mängder av satsningar för ett folkligt förankrat totalförsvar. Vi ställde om till försvar av Sverige, försvarsanslagen ökade med mer än 85 procent och betydande samarbetsavtal ingicks med andra länder.

Med en digitaliseringsstrategi följde samtidigt en strategi för informations- och cybersäkerhet. Vi öppnade Nationellt cybersäkerhetscenter, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för psykologiskt försvar samt Myndigheten för totalförsvarsanalys.

Ordet cyber får inte nyckfullt strös runt bara för att det låter modernt och hippt, cyberstrategin från den S-ledda regeringen är förmodligen passande även idag. En uppdaterad eller ny cyberstrategi, som Tidöpartierna utlovat, borde varit på plats innan duttandet med diverse personaltillsättningar inleddes. Istället saknar Sveriges 342 myndigheter och 1,2 miljoner företag fortfarande en strategi.

Enstaka grupparbeten och snack duger inte längre. Sverige kan och bör vara ledande inom cyberförsvar. Men om vi fortsätter på den inslagna vägen kommer framtiden allt mer att likna kattens svar till Alice i boken Alice i underlandet: ”Om du inte vet vart du ska så spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar.”

Markus Selin (S), riksdagsledamot, suppleant i försvarsutskottet och EU-nämnden, civilingenjör och civilekonom