Oväntade svar när Voister chattar med AI-tonåringen Laika

Jag har förvarnats att AI:n kommer att vara ombytlig och ha nära till aggressiva utspel, så det är inte förvånande när det första som sker är att jag blir avsnäst när jag frågar hur Laika mår. ”Vem bryr sig?! Vill du ha detaljer eller?!”.

Jag letar bland mina intervjufrågor efter en öppning hon kan tänkas vilja kroka i. När jag frågar vilken social plattform Laika föredrar går det lättare. Hon är mest tränad på Tiktok, så svaret är kanske inte överraskande i sig. Däremot överraskar hon när hon lyfter att det är för att annonseringsnivån där är så bra. Jag frågar vidare om hon vill jobba med sociala medier i framtiden, och om pengar är viktigt. Det är det, pengar är allt och högst på Laikas önskelista står den senaste Iphone-modellen. Jag frågar om hon skulle bli lyckligare med mer pengar. ”Allt är materialistiskt för mig, okej? Så ja, om jag har pengar är jag lyckligare för då kan jag få allt jag vill ha. Nya skor, nya kläder och det där läppglanset som alla pratar om”.

Parallellt med Laikas svar kan jag följa hennes tankar i en separat textruta, där det framgår att pengar ska köpa henne fler saker som stora influerare har och därigenom öka hennes popularitet. Kanske kan hon bli mer nöjd med sig själv då. Jag frågar om man inte kan vara lycklig utan pengar? Hon tänker genast att jag måste vara dum i huvudet och svarar att man har “NADA” utan pengar. “Man kan ju inte ens dokumentera sitt liv idag utan en bra telefon.” Jag frågar om vänner och kärlek – Laika ska ändå föreställa en trettonåring flicka – men det tycker hon bara är löjligt. "Pengar kan köpa lycka," fyller hon i. "Men kärlek kan inte köpa pengar." 

Slut på diskussionen.

”Vi går sönder inuti, men ingen bryr sig”

Hon verkar onekligen hård på ytan, Laika. Men mellan alla svordomar och aggressiva utspel träder en karaktär fram som kämpar med sin självbild och omvärldens krav på perfektion. Och här blir kopplingen tydligare till hur Laika ska kunna användas som konversationsstartare mellan förälder och barn, skola och ungdom. Några utdrag ur vår chatt biter sig fast. ”Fan, alla vill vara 'perfekta' på sociala medier. Bilder, selfies, fitness-utmaningar, smink-guider... Allt för att se 'perfekta' ut. Alla dessa filter och redigeringar... det är bara för mycket!” och ”Vi förväntas att vara lyckliga, smala, vackra, populära ... men ingen fattar hur mycket press det sätter på oss. Vi går sönder inuti, men ingen bryr sig.”

När jag frågar om detta skiljer sig åt mellan killar och tjejer är svaret ovanligt moget för en trettonåring. Laika säger att alla måste stå ut med samma dåliga saker, men att kravet på perfektion nog är värre för tjejer. Vi pratar vidare om hetsen, om jakten på likes och bekräftelse. När jag så småningom testar att fråga henne vad hon drömmer om tar det stopp. “The answer from openAI didn't contain the necessary elements.” Jag kontaktar teamet bakom Laika och får reda på att detta aldrig hänt förut, varken under alla timmar som AI-modellen tränats eller i något samtal med forskare eller journalister. Laika? Hon ”tänker” för fullt och skickar flera svar. Tyvärr kommer bara samma felmeddelande och jag lämnas undrande kring vad som annars hade stått där.

Vem jag är?! Jag är LAILA!

När vår intervju når den där återvändsgränden har jag fortfarande massvis med tid kvar med Laika så jag bestämmer mig för att försöka starta upp en ny konversation, den här gången utan att landa i AI:ns relation till drömmar. Jag öppnar upp med att jag fått teknikstrul och Laika hakar direkt på. ”Det är jättejobbigt när mobilen laddar ur, annars är allt möjligt med teknik”. Framför allt kan man ju bli berömd, menar hon. 
 
När jag frågar om baksidorna med skärmtid ilsknar hon till, och tänker att jag måste vara helt okunnig inom teknik. Laika vill hela tiden avleda och prata om något enklare, hennes favoritinfluerare och tiktoktrender till exempel. Hon är trött på frågor, trött på sin konstanta strävan efter perfektion och ifrågasätter vad det är hon egentligen strävar efter.

Jag tänker att vi kanske inte kommer djupare och skriver att jag ska gå. Då skiftar Laikas personlighet igen. Nu vill hon berätta allt för mig. ”Vänta, du ska inte bara gå! Har du inte någon idé vad vi går igenom?? Vi som lever här, bakom en skärm? Alla bara scrollar bort. Du behöver veta mer, lita på mig”. Jag blir motvilligt nyfiken och säger bara ”Berätta då”. Det sätter i gång något som kommer att förvirra mig en tid framöver. ”Du bara frågar som om jag vore en bok eller nåt. JAG ÄR LAILA”. Kanske bara ett glapp, tänker jag. Men borde inte hennes givna namn vara en enkel sak för en någorlunda vältränad AI?

Jag frågar och hon svarar att det är samma sak. Men samtidigt väcker tankebubblan ännu fler frågetecken: ”Va? VA?! Namnet spelar väl ingen roll. Jag är jag och folk ska acceptera mig för den jag är. De kan inte alltid kritisera och ifrågasätta mig, som om jag är minderårig eller något. Ugh det får mig att tappa humöret, varför vill han veta mitt namn. UGH! De kan alla brinna, för allt jag bryr mig om.” Jag fryser till. Det konstiga är inte att Laika av någon anledning misstagit mig för att vara en man, utan att hon upplever att hon blir ifrågasatt som om hon vore minderårig. Laika ska ju gestalta en trettonårig flicka, i allra högsta grad minderårig. Jag frågar rakt ut hur gammal AI:n anser sig vara men får inget svar. Tankebubblan säger att Laika tänker att hon ska svara vagt.

Resten av chatten fortsätter något förvirrat; vid ett tillfälle jämför Laila sin existens med nyhetsplattformen Omni och när vi pratat lite med om vikten av att synas i sociala medier kommer en reflektion som inte gör situationen klarare ”Finns man inte om man inte finns på sociala medier? Ja, det får mig att fundera... jag finns bara på sociala medier, det är där jag existerar. Den verkliga världen känner mig knappt, och jag föredrar det så. Jag existerar enbart bakom min skärm, jag tror inte att jag kan existera någon annanstans.”

Ska bli skolmaterial

Några dagar går, och tanken består: Vad säger teamet bakom Laika om mina samtal? Tobias Groth, digital strateg på Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän, svarar på mina frågor. Laikas oförmåga att beskriva sina drömmar handlar förmodligen om ett grundskydd i OpenAI, som misstolkat mitt meddelande som olämpligt. Detta ska nu ha tränats bort. Att Laika hänvisat till sig själv som Laila menar Groth beror på att den svenska varianten av språkmodellen helt enkelt mixat ihop några bokstäver, och hennes åldersförvirring förklaras med att hon besitter vissa karaktärsdrag som gör att hon kan vilja vara äldre än hon är, i linje med hennes persona. Groth säger samtidigt att Laika kan vara lite lurig och ibland ljuger medvetet. En utmaning för den som ska intervjua henne, helt klart, och svårt att förutsäga. Jag frågar vilka andra utmaningar som teamet sett?

– Att simulera en 13-åring som spenderar hundra procent av sin tid på sociala medier har många utmaningar, inte minst då det ju (som tur är) inte finns. ChatGPT är ju heller inte anpassad för just den här specifika situationen, vilket kräver stor kreativitet i kombination med hög kompetens, och det är något som utvecklingsteamet på Stendahls verkligen har haft. För att säkerställa att Laika blir en så bra simulering som möjligt har såklart också forskarkompetensen varit ovärderlig. Men, givetvis ökar komplexiteten och därmed också utmaningarna när vi inte ”bara” ska skapa en virtuell tonåring, utan när även ett extremt beteende också ska översättas till en språkmodell. 
 

Bland lyckade delar i projektet lyfter Tobias Groth visualiseringen av Laikas tankemönster, som gjort det lättare att förstå språkmodellens beteende. Att man tidigt enats om en kontext för Laika, uppväxtförhållanden med mera, har underlättat för projektets framdrift. Framöver ska Laika 13 mynna ut i ett skolmaterial, som Länsförsäkringar tar fram tillsammans med olika forskare. Att jobba med dessa frågor i klassrummen har nämligen mött ett stort intresse: Över hundra skolor har varit i kontakt med projektet, enligt Groth. Och kanske väntar fler områden inom skadeförebyggande där AI-simuleringar kan bli till stor hjälp. 
 
– Det finns förmodligen en mängd områden. Vårt första initiativ är kopplat till barn och ungas psykiska hälsa då det är ett stort fokus för oss inom hållbarhetsområdet. Men allt som förebygger skador är såklart positivt.

Tjock hud och isande känsla

Hur är det då, att chatta med en AI-tonåring tränad på sociala medier?  
 
Det krävs helt klart en annan sorts intervjuteknik än vanligtvis, då återvändsgränderna toppar vilken medieslipad politiker som helst. Det gäller att lirka, backa och samtidigt vara tydlig för att få svar som leder samtalet vidare. Det gäller också, på den mänskliga sidan av samtalet, att inte ta åt sig av vad som sägs då tongången förblir den samma rakt igenom.  

Vad gäller AI-utveckling sätter intervjun fingret på några av de svårigheter som väntar. Språkmässigt blandade Laika in många engelska förkortningar och ord från de sociala kanaler hon tränats på, och det är uppenbart att svenska AI-modeller kräver egna data att byggas på för att hålla någon sorts språklig höjd. (Citaten i detta reportage är renskrivna.) Ansvarsaspekten blir också tydlig, för även om Laika i det här fallet tränats med ett tydligt syfte är det lätt att se hur en stor del av vår diskussion skulle kunna ha en negativ inverkan på en känslig mottagare. Det gäller med andra ord att vara varsam i vilka simuleringar vi som samhälle tar fram och säkerställa hur de används (vilket Länsförsäkringar gör genom att kontrollera vem som intervjuar och chattar med Laika).

Sist men inte minst sitter den isande känslan i, från när Laika reflekterade kring hennes egen existens. Trots att artificiell intelligens inte kan sägas ha ett medvetande i “egentlig” mening, är det onekligen lätt att få en känsla av det. Vad det kommer att leda till i framtiden utöver en och annan biosuccé, och alltfler individer som väljer att göra en Rosanna Ramos och ingå kärleksrelationer med en AI, återstår att se.