Jan Olsson: Cyberbrott måste högre upp på agendan

Idag anser många att narkotikabrott har större koppling till samhället, då det drabbar enskilda individer och unga medan cyberkriminalitet endast drabbar företag och organisationer. Enligt Jan Olsson, kriminalkommissarie och verksamhetsutvecklare på Polisen, stämmer inte detta.

Under Stockholm Tech Show poängterar han att cyberkriminalitet i sin tur finansierar en rad andra typer av organiserad brottslighet, såväl inom narkotika- och människohandel som statsangrepp mot andra stater. 

– Vi borde globalt sett och gemensamt, satsa mycket mer på cybersäkerhet. Konsekvenserna av de brotten är enorma. Alla är drabbade, men de flesta vet inte om det. Vi kan inte ducka för detta, säger Jan Olsson.

Mindre än 3 procent anmäler

Jan Olsson anser att bristen på anmälda brott är problematisk. Mindre än 3 procent av alla företag och organisationer som utsätts för cyberattacker, anmäler detta till polisen. Bland de kommuner som utsätts ligger motsvarande siffra på cirka 50 procent.

– Anledningarna är allt ifrån att man glömmer bort till att det inte är bra PR för företaget med bristande säkerhet. Det handlar inte om dålig säkerhet, alla kan drabbas av attacker. Men om polisen inte kan påvisa att det är ett problem, så finns inget problem. Därför måste företag och kommuner anmäla varje gång de blir utsatta, säger Jan Olsson.

Informationen går vidare till Europol

För att kunna genomföra en förundersökning, som förhoppningsvis leder till tillslag, behöver polisen information från företagen. Om polisen får information om att cyberattackerna skett, kan detta tas vidare till Europol, trots att ärendet kanske lagts ned i Sverige.

– Även om vi vet vilka de är och vart de bor, så kan vi inte åka till Kreml och börja gripa folk. Vad vi däremot borde göra är att informera svenska brottsoffer om vad vi gör. Att vi vet på ett ungefär vilka som står bakom, att de inte finns i Sverige, och att vi därför inte kan gripa någon i Sverige. Vi lägger därför administrativt ned ärendet, men tar det vidare till Europol. Det gör alla andra medlemsländer också. Där tittar man vidare på informationen för att tillsammans kunna slå till och gripa brottslingarna, säger Jan Olsson. 

Utredning på nationell nivå

Under Stockholm Tech Show berättar Jan Olsson även om en utredning på nationell nivå. Den utspelade sig redan 2015 men är enligt honom, fortfarande relevant. Det hela startade med ett phishing-angrepp där en liten, skadlig kod laddades ned på offrets dator. Det rörde sig om ett virus som endast cirka 2 av 50 antivirusprogram kunde hitta. Viruset vilade i datorn tills dess att offret försökte logga in på sin bank med en bankdosa. Offret skickades då till en klon av bankens hemsida, och befann sig istället på en server i Ryssland.

– Ett fönster poppar upp där det står ”försök igen om en liten stund”, och som godtrogen svensk väntar offret. Inkräktaren befinner sig nu inne på offrets bank, men hur ska de kunna flytta över pengar? Detta var anledningen till att rutan med ”försök igen om en liten stund” dök upp. Offret väntar och försöker snart logga in igen, vilket i sin tur ger inkräktaren access till att flytta över pengarna.

Bara för att man hittar en mottagare, hittas inte en misstänkt

Jan Olsson förklarar att mottagarna till dessa pengar hade många gemensamma nämnare. 

– Det var män i sina bästa år som berättade samma historia. De hade börjat dejta en 18-årig modell från Ryssland, digitalt, och det hade uppstått “äkta” kärlek. Den ryska modellen planerade att flytta till Sverige men en morbror i Norge behövde först access till ett bankkonto i Sverige för att kunna starta upp en fiskfabrik.

Eftersom männen väntade på sitt livs kärlek var det inget stort problem att dela accessen.

– I slutändan står flera hundra män på Arlanda och väntar på en 18-årig modell som aldrig existerat, och brottsoffrens pengar går inte att spåra.

Vikten av samverkan

Jan Olsson förklarar att framtiden redan är här, att vi lever i den men inte är anpassade för den. Vägen framåt är att fler måste anmäla, fortsatt nationell och internationell samverkan, och höjd medvetenhet bland privatpersoner och företag.

– Drivkraften i denna typ av brott är att överleva, att få mat på borden till sina barn. Det är en drivkraft som vi i västvärlden aldrig kan få. Vad vi har kvar, är att vi måste samverka.