Siyabulela Mandela: Ställ fler kritiska frågor om konfliktmineralerna

– En av de bidragande faktorerna till den pågående konflikten i länder som Kongo-Kinshasa är mineralresurserna som finns i landet, såsom coltan som är en kritisk resurs för dem som är i tech- och innovationsbranschen. Problemet jag har med företag i den här branschen är deras oförmåga att undersöka och ställa kritiska frågor, och följa upp var råvarorna de använder kommer ifrån, säger Siybulela Mandela, Regional Manager för Journalists of Human Rights.

– Vad händer egentligen på marken? Ger det inkomster som människorna i landet får tillbaka? Och hur går gruvbrytningen till? I länder som Sverige borde dessa kritiska frågor ställas. Hålls de stora bolagen som köper dessa mineraler ansvariga? Gör man det ser man hur mänskliga rättigheter inte efterlevs.

– Det är inte bara innovation, utveckling och affären som ska vara viktigt för företag inom techindustrin utan också frågor om etik och mänskliga rättigheter. Hur ska du leva med vetskapen om att tekniken i dina enheter kommer från platser där barn, kvinnor och män dör i meningslöst våld, samtidigt som du – och det är inte bara Sverige – sitter i ditt elfenbenstorn och väljer att blunda.

– För mig är detta några av de viktigaste frågorna vi måste ställa oss. Och konsumenter och medborgare i Sverige måste ställa dessa frågor till bolagen som förser dem med ny teknik. Var kommer mineralerna ifrån och hur ser de mänskliga rättigheterna ut?

Så följ upp leveranskedjan och ställ de svåra frågorna?

– Precis. Jag tycker att vi har det ansvaret och vi är skyldiga människorna i Kongo-Kinshasa detta. Detta innebär förstås inte att vi helt och hållet lägger skulden på stora organisationer som är involverade i den här handeln, för som afrikaner borde vi också hålla våra egna ledare ansvariga när de säljer våra resurser till högstbjudande, och tittar bort när mänskliga rättigheter kränks.

– Jag tidigare har argumenterat att vi som afrikaner delvis måste ta på oss skulden. För det är vi som väljer dessa ledare, som istället för att svara på det materialistiska behovet hos sitt eget folk, prioriterar internationella intressen från stora företag. Det handlar om olja i Sydsudan, om coltan i Kongo-Kinshasa, om guld och diamanter i Sydafrika, till exempel. Vi gör mer för att bevaka olika affärsintressen än vad vi gör för att hjälpa vårt eget folk. Därför har vi som afrikaner en viss skuld i dessa orättvisor, säger Siyabulela Mandela.