Denis Mukwege: Konfliktmineraler blir aldrig rena utan fred i Kongo

När vi träffas befinner sig doktor Mukwege i Sverige för att prata om översättningen av sin bok ”Kvinnors styrka” som bland annat beskriver kraften hos de kvinnor som faller offer för sexuellt våld i konflikternas Kongo. Senast Voister träffade chefskirurgen och fredskämpen var för fem år sedan, och mycket har hänt sedan dess. 

– Situationen i Kongo är nu väldigt kritisk på grund av den militära rebellrörelsen M23, som backas av Rwanda. Det här är inte ett etniskt krig utan ett ekonomiskt krig som förs av en beväpnad grupp med statligt understöd, vilket gör det extra allvarligt. FN:s generalsekreterare har konstaterat att M23 är bättre rustade militärt än FN:s egna soldater i området, vilket är talande för hur lite de senare kan göra för civilbefolkningen. Mer än fem miljoner människor saknar tak över huvudet, och lider av brist på mat och tillgång till vård. Det är en humanitär kris.

Doktor Mukwege beskriver vad som närmast kan kallas en militärisk kokpunkt, med fler än 120 beväpnade grupper som aktivt strider i området. Fem närliggande afrikanska länder har skickat soldater till regionen, och 16 000 FN-soldater är stationerade där. Ändå har ingen fred upprättats, hittills. Något som, tvärtemot vad man skulle kunna tro, inte bottnar i okunskap hos omvärlden.  

– Detta är den dödligaste konflikten sedan andra världskriget, samtidigt som det är världens mest förbisedda konflikt. Förbisedd utifrån avsaknaden av diplomatisk medvetenhet, avsaknaden av medierapportering och avsaknaden av humanitärt stöd. De som lider mest utav detta är kvinnor och barn. Situationen för landets kvinnor har helt klart förvärrats de senaste åren. 

Förbisedd innebär att det trots allt finns en viss medvetenhet. Hur kan vi använda den? 

– Vi vet att konflikterna finns där gruvorna är. Kopplingen är tydlig mellan vart gruvor finns och vart det sexuella våldet äger rum. Trots att civilsamhället gör massor för att dra uppmärksamhet till frågan räcker det inte. Det föregår ett lobbying-arbete på internationell nivå som förhindrar handlingar som skulle kunna få ett slut på detta.  

– Det behövs politiska initiativ för att få slut på våldet i Kongo, och för att vi i förlängningen ska kunna använda så kallade rena mineraler. Det är möjligt att nyttja Kongos naturresurser utan att kvinnors kroppar blir slagfält, och utan att barn behöver förlösas i gruvorna. Men då måste vi ta kampen mot militära och beväpnade grupper som exploaterar befolkningen och säljer mineralerna vidare. Omvärlden måste utfärda sanktioner mot länder som understödjer dessa grupper, som i fallet med Rwanda nu.

Inte ett alternativ att sluta handla med Kongo 

Hela sextio till sjuttio procent av världens kobolt-bestånd utvinns idag i Kongo. Detta ihop med andra viktiga mineraler såsom coltan. Mineraler som inte bara används i datorer och mobiler utan även har en central roll att spela i den gröna omställningen och elektrifieringen av samhället, för att kunna nå FN:s globala hållbarhetsmål. 

– Hade det varit 10 procent av mineralbeståndet som fanns i Kongo hade det varit en sak, då hade man bara kunnat vända sig någon annanstans. Men nu finns endast ett alternativ: Få slut på konflikten för att få fram rena mineraler. Vi vet att för att lyckas med elektrifieringen av samhället kommer vi att behöva mer av dessa mineraler. Titta bara på elektrifieringen av bilar, el-cyklar, allt egentligen. Det är en omställning som varje land och varje företag måste genomgå. Och med tanke på att vi inte kan handla mineralerna från en plats utan konflikt måste vi ta konflikterna bort ifrån mineralerna, och enda vägen dit är fred.

Hur kan Sverige bidra? 

– Sverige är på många sätt känt för transparens, det finns i kulturen. Något som kan vara en hjälpfull motvikt till länder som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter, klimatfrågor eller på olika sätt är korrupta. Idag transporteras konfliktmineralerna genom sådana länder, såsom Rwanda och Uganda, och vidare till exempelvis Hong Kong, Dubai och Kina där de ”tvättas” innan de säljs till Europa. Svenska företag kan ställa krav på att köpa mineralerna direkt från landet där de utvinns.

– Om ett land som Sverige säger nej till att handla på sättet man gör idag, och tar tag i problemet, är det en kraftfull signal på global nivå. Utöver det måste vi använda de verktyg som finns i form av humanitära lagar och internationellt lagrum. 

Vad kan svenska företag och konsumenter göra? 

– Som svensk verksamhet kan man nyttja sin röst. Det är inte okunskap som gör att inget händer, det finns massvis med kompetens i frågan här. Den kompetensen måste användas för påtryckningar, både mot regeringen och i andra politiska sammanhang. Jag är säker på att konsumenterna är beredda att betala 10 procent mer för sin it-utrustning om de vet att mineralerna är framtagna på ett rättvist sätt, och utan att kvinnor blir måltavlor längs vägen.

– FN ska ta huvudansvaret för att säkerställa fred i Kongo, men svenskt näringsliv och regeringen måste ställa krav. Utan detta kommer det inte att finnas någon ren it-industri, eller någon rättvis handel av mineraler.