Så arbetar högskolan för stabilare distansundervisning

– Det viktigaste för oss är att titta på den nya arbetsplatsen med hybridmöten, och där vi behöver få lite bättre teknik och lite bättre ordning i våra salar, säger Klas Eriksson, it-chef, Marie Cederschiöld Högskola på Södermalm i Stockholm.

Du delar upp hybridmöten i gamla sortens och nya sortens, inte sant?

– Ja, precis. Det gamla hybridmötet såg ju ut lite som vi sitter nu med mikrofon och hörlurar, där man pratar en och en med en kamera. Men nu är vi i salar där det kan vara mixade deltagare, med folk på distans och folk på plats, och då måste alla höras i hela salen, utan att alla har varsin mikrofon. Sen är det också viktigt att kameran följer den som pratar, och inte bara fokuserar på talaren längst fram.

Hur känner du att arbetet går?

– Lite långsamt. I små rum kan vi återskapa den här upplevelsen med smart utrustning, men när vi ska in i stora salar blir det svårare, eftersom lösningarna helt enkelt inte finns än.

Vilka utmaningar ser du i övrigt?

– Både personalen och studenterna har lärt sig den teknik vi har och kan det här ganska väl, när det exempelvis gäller enskilda mötesbokningar i till exempel Teams, och att göra lektioner begripliga för studenter som finns i både skolan och på distans. Utmaningen nu är dels att fortsätta arbeta med den kulturen, dels att få till lite bättre utrustning än den vi har nu.

Är detta ett arv från pandemin?

– Ja, faktiskt. Vi gick ganska fort från öppen till stängd skola och hade ingen personal på plats överhuvudtaget. Så det är klart att det blir mycket jobb med att få det att fungera, när ingen är på plats förutom möjligen it-avdelningen.

Är personal och studenter nöjda med hur det ser ut nu?

– Ja, alla är väldigt nöjda. Vi har som standard att alla möten vi bokar alltid är digitala, så att ingen ska känna sig utanför.

Första kullen går ju snart ut som haft det på det här sättet hela sin utbildning. Hur följer ni upp för att kontrollera att det har gått (minst) lika bra som hur det var innan?

– Det pedagogiska arbetet är ju lite tyngre, eftersom det kan vara svårt att anpassa sig till de här digitala lösningarna i alla lägen. Men vi utvärderar med enkäter så att studenter kan berättar vad de vill ha, vad de vill förändra, och vi och lärarkåren försöker förstås att ta åt oss av den återkopplingen.

Vad är ni nästa höst och efter det?

– Vi håller på med ett ganska stort ombyggnadsarbete nu, så jag tror att vi då har hunnit prova lite ny teknisk utrustning och har kanske utvärderat tillsammans med lärarna om vilket som är den bästa sortens klassrum.

Hur ser ett sånt här hybridklassrum ut när det är som bäst?

– För oss är det viktigt att studenterna känner sig delaktiga, och känner att de får vara med. Det är det vi vill ha tillbaka som svar i våra enkäter, att de känner sig delaktiga, och inte att de känner att de bara stirrar in i en skärm.