Elektronikskattjakten i full gång i Luleå

– För ett antal år sedan var jag på ett stort seminarium där bland annat artisten Timbuktu föreläste. Han pratade om konfliktmineraler och vikten av att vi köper rätt elektronik. Det där blev jag otroligt inspirerad av, och tänkte att vi skulle göra något av det i vår kommun, som en kampanj där kan samla in all elektronisk skrot som vi har i våra lådor, säger Carina Nilsson, it-chef, Luleå kommun.

– Men jag var ganska ensam där och då i min tankegång. Men i takt med att kommunen satsat bredare på klimat- och hållbarhetsarbete, har vi nu startat ett projekt som syftar till att lyfta goda exempel på saker vi gör och ska göra. Då tog jag med mig den här idéen och fick gehör. Därför kör vi nu en kampanj som vi kallar för Elektronikskattjakten och som handlar om att få våra medarbetare i kommunkoncernen att samla in gammal elektronik, både på jobbet och hemma.

Hur ser tidsplanen ut?

– Vi har precis kört igång och haft vår första kampanjdag, där folk har kunnat lämna in telefoner, datorer, sladdar. I stort sett all typ av elektronik.

Vad hoppas du att Elektronikskattjakten ska leda till?

– Att vi ska få upp ögonen och börjar tänka på vad vi köper, och att vi tänker mer på hållbarhet. Att vi synliggör de här frågorna, helt enkelt.

Och att kommunen blir mer noggrann på vad som köps in?

– Absolut. Där tycker jag att vi har ett ansvar, både i kommunerna och i hela it-branschen, att ställa krav på det vi köper. Vi måste ha bättre standarder och tänka mer hållbart. Vi gör ju det med så mycket annat, men vi måste börja göra det med elektronik också och få upp ögonen för det. Vi har 8 000 anställda i kommunkoncernen, och kan vi börja där kanske vi sedan kan få det att sprida sig till hela kommunen där vi är 80 000 invånare.

Är det ett möjligt nästa steg, att engagera kommuninvånarna?

– Ja, vi tänker det. Nu gör vi det här första gången och kanske något vi gör återkommande. Och så får vi se när och om vi vågar släppa på så att alla kommuninvånare kan komma och lämna in sin gamla elektronik. Och andra kommuner i Region Norrbotten får gärna involvera sig och lära sig av vad vi gjort.

Vad hoppas du att det här leder till på sikt?

– Att vi i kommunen känner ett ansvar för vår elektronik och it, på samma sätt som vi känner för andra varor. Jag vill veta att det jag köper är gjort av återanvänt material och att det inte är barn som stått i en smutsig gruva och grävt fram mineraler för vår elektronik. Vi är ju ganska medvetna när det kommer till exempelvis kläder eller livsmedel, men inte på elektronikområdet.

Varför tror du att det är så?

– Jag vet faktiskt inte. Jag har hört att det bara är 20 procent av all elektronik som återvinns globalt, och det är ju bedrövligt. Vi måste bli bättre på det och ställa krav, alla vi i branschen.