Johan Magnusson: Välfärdssamhället riskerar att avvecklas
Johan Magnusson menar att kommuner behöver ställa om och att välfärdserbjudandet måste omdefinieras i grunden. Digitalisering kan vara en hjälp på traven, men räcker inte. Foto: Adobestock, Göteborgs universitet
DEBATT. De demografiska förändringarna är en omöjlig ekvation för Sveriges kommuner. Den kommunala välfärden behöver genomgå en totalomställning och prioritera vilka delar i uppdraget som ska vara kvar. Mycket måste bort eller digitaliseras, annars kommer alternativa leveransformer att krävas. Det skriver Johan Magnusson, professor på SCDI vid Göteborgs universitet.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Offentlig sektor står inför en existentiell kris till följd av en tilltagande efterfrågan och sjunkande tillgång på välfärd. Detta kan härledas direkt till demografiska förändringar, med en betydande ökning av invånare i ålderskategorin 80+. Den sjunkande tillgången beror i sin tur på att antalet individer i arbetsför ålder krymper i relation till efterfrågan.
SKR visar att Sverige år 2030 kommer att ha ett rekryteringsbehov om cirka 300 000 individer för kommunsektorn, vilket ligger i paritet med det totala antalet som förväntas finnas tillgängliga på arbetsmarknaden samma år.
Med andra ord krävs – under antagandet att verksamheten inte utvecklas – att samtliga nya individer på den svenska arbetsmarknaden väljer att börja jobba inom kommunsektorn 2030 för att vi inte skall se en betydande störning i leveransen av välfärd. Detta antagande är naturligtvis helt osannolikt.
Givet utvecklingen krävs nya ramvillkor för planering av den kommunala verksamheten framåt. Det behövs en omfattande effektivisering och i grunden ett omtag av nuvarande sätt att bedriva verksamhet. Alternativet är en decimering eller avveckling av stora delar av välfärdssamhället.
Digitalisering lyfts fram som en möjlig lösning på delar av denna omöjliga ekvation. Digitala lösningar kan, givet att de för med sig möjligheten att leverera värde utan marginalkostnad, medföra en öppning för att klara av välfärdsuppdraget med en lägre grad av personalberoende. Men digitalisering räcker inte.
Offentlig sektor behöver ställa om
De kommande åren kommer vi att behöva fatta beslut som vida överstiger satsningar på digitalisering. Vi kommer att behöva omdefiniera vad som innefattas i välfärdserbjudandet, och öka ransoneringen av välfärd.
Vi behöver klara av 125 procent av välfärden i relation till dagens mått, med 75 procent av bemanningen.
För att klara av detta är det nu läge för varje organisation inom offentlig sektor att sätta samman en omställningsstrategi. Ingångsvärdet för denna omställningsstrategi behöver vara att leverera 125 procent av välfärden i relation till dagens mått, med 75 procent av bemanningen.
Omställningsstrategin behöver innehålla en prioritering av välfärden, där vi tydligt identifierar vad i uppdraget vi inte kan frånsäga oss, samt vilka kvalitetssänkningar vi planerar framåt. Omställningsstrategin behöver även innehålla omfasning till digitala alternativ (där så är möjligt), och vi behöver göra tydliga konsekvensanalyser av uteblivet agerande.
I relation till kvalitetssänkningar och avbrytande av existerande välfärdsleverans behöver vi undersöka om detta kräver ändringar i lagrum eller om det kan ske inom ramen för existerande lagstiftning. I relation till digitalisering behöver vi kanske gå så långt som att proaktivt och konsekvent sänka kvaliteten i den fysiska leveransen, där det finns digitala alternativ utan marginalkostnad.
Kanske behöver vi konsekvent sänka kvalitet i den fysiska leveransen av välfärd där det finns digitala alternativ.
Där vi inte lyckas ställa om till digitala alternativ behöver vi undersöka möjligheten att på andra sätt motivera invånare som av någon anledning vägrar dessa tjänster. Kanske är det till och med nödvändigt att biståndspröva personlig service från kommunen för att säkerställa att resurser inte slösas på invånare som i realiteten skulle kunna använda sig av digitala alternativ.
Välfärdens kärna svår att digitalisera
Som framgår i åtgärderna ovan blir politikens involvering av yttersta vikt. Politiker kommer att behöva gå i bräschen när det gäller att säkerställa att invånarna förstår bredden av den omställning som nu genomförs, och den absoluta vikten av den. Man behöver tala öppet om utmaningen och att det kommer att leda till en omställning av välfärdsleveransen. Att kvalitet i det personliga mötet kommer att behöva stå tillbaka alternativt ransoneras baserat på behov, inte önskemål. Och att det digitala kommer att behöva bli standard för all kontakt med kommunen.
Det som talar emot möjligheterna med digitalisering är beskaffenheten i välfärdens absoluta kärna. Kommunens uppdrag relaterat till utbildning, omsorg och vård – vilket står för tre fjärdedelar av kostnadsmassan – uppvisar mycket mindre rationaliseringspotential än till exempel administration. Så frågan kanske är huruvida fortsatt verksamhet ens blir möjlig, eller om vi behöver ställa in oss på alternativa leveransformer – alternativt en reduktion av tjänsteutbudet.
Johan Magnusson, professor och föreståndare, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI) samt forskningsledare Forskningskonsortiet Digital Förvaltning
Läs mer om ämnet:
