Almedalen: Så kan offentlig sektor vända trenden

– Blickar vi tillbaka på stora, offentliga it-upphandlingar har det ofta varit en jätteupphandling med en vinnare. Det framtida sättet att bygga teknik på är inte att låsa in sig till en leverantör under 20 år och tro att de kan lösa allt, säger Daniel Forslund, biträdande regionråd, Region Stockholm (L) under ett seminarium på Almedalsveckan.

Sverige har i internationella mätningar släpat efter i allmän digitalisering och digitalisering av offentliga tjänster. Från att länge ha befunnit sig i en ledande position har andra länder kommit ikapp och förbi.

– Gällande digitala förvaltningstjänster inom offentlig sektor ligger vi i mittenskiktet gentemot jämförbara länder. Vi är rejält efter gällande att dela data mellan myndigheter och annat. Men vi ligger fortsatt bra till i exempelvis bredbandspenetration, där de flesta har tillgång till snabb uppkoppling, säger Sandra Elvin, nationell säkerhetschef, Microsoft Sverige. 

Ett starkare ledarskap krävs

En anledning till utvecklingen är att det inte finns en tillräcklig tydlighet i vem som driver utvecklingen. Här behöver ledarskapet stärkas, menar Daniel Forslund.

– Vi måste bestämma oss för att digitalt är normalt i offentlig förvaltning. Nu lever vi i ett mellanläge med gammal pappershantering och digitala lösningar, men vi godkänner inte alltid det digitala. Det krävs fortfarande ibland papperssignatur, det krävs att vissa dokument faktiskt finns på papper därför att det är lagstiftat att det är originalet.

– Mycket av problemet ligger i att ingen myndighet eller aktör har mandat att driva utvecklingen framåt. Vi behöver ha en modell som i Danmark, där det finns en tydlighet kring det digitala samhället.

Enligt Johan Öbrink, digital strateg, är läget inom det offentliga allvarligt. Han menar dock att den gamla uppfattningen att företag är snabbfotade medan offentlig sektor är sega, inte nödvändigtvis stämmer för det.

– Som konsument byter jag produkt när jag hittar en bättre, så egentligen är det marknaden som är snabb medan företag är bra på att dö. Men offentlig sektor finns alltid kvar, så vad händer när offentlig sektor inte är bra längre? Då får du ett missförtroende för förvaltning och den demokratiska grunden för samhället, vilket är väldigt allvarligt.

Ett stort fel finns i hur det offentliga idag upphandlar tjänster, menar Johan Öbrink.

– Vi har en tendens att hantera digitalisering som om det vore sluttampen på den industriella epoken, det är det inte. Det är inte något man massproducerar. Man producerar enstaka, unika tjänster som sedan kan massdupliceras. Då jobbar man på ett helt annat sätt, inga löpande band, inga planer, inget sådant. Utan här handlar det om att drömma stort, börja litet, lära snabbt.

Stockholms nya upphandlingsstrategi

På temat upphandling och digital utveckling har Region Stockholm tagit fram en ny strategi. Det viktigaste perspektivskiftet här är att regionen vill öppna upp för ny teknik och bygga den framtida informationsmiljön i mindre och standardiserade moduler, inte som en stor koloss.

– Ett stort system ska lösa behoven hos ett universitetssjukhus, en vårdcentral och en fotterapeut med två anställda, men alla de har självklart helt olika behov av digitala stöd. Vi har tvingat in vårdgivarna i något som är halvdåligt för alla, och som ofta är inlåsande i hur data hanteras, vilket gör att informationen blir svår att forska på och utvärdera, till exempel.

– Nu vill vi gå från de monolitiska systemen som ska lösa allt och kunna använda kraften från små, innovativa företag inom bland annat healthtech-sektorn. Så följer du våra skapade ramar kring arkitektur, tekniska standarder, säkerhet och annat så kan du utveckla applikationer som vi behöver. Då kan vi pussla ihop de små och stora modulerna likt standardiserade legobitar, istället för att ha en stor koloss som inte kan sågas isär, säger Daniel Forslund. 

Förändringarna i hur Region Stockholm ser på upphandling är något som Johan Öbrink välkomnar. Han tycker också att Sveriges offentliga sektor borde lära sig av hur man själv agerade på 60-talet.

– När Sveriges ekonomi flög efter andra världskriget hade man en vision och en tydlig uppdelning mellan det offentliga och det privata. Staten stod för infrastruktur, man byggde vägar men inte bilar, man byggde sändarmaster men inte tv-apparater. Vi borde lära av det igen. Jobba ihop med öppna standarder, tillsammans med Europa. Öppna upp API:er och se till att privata aktörer kan gå in och bygga specialiserade tjänster.

Vad är viktigt för Sverige att göra gemensamt framöver, Daniel Forslund?

– Vi behöver ett rejält investeringspaket för hela välfärdens digitala infrastruktur. Vi behöver fasa ut gamla system som vi i kommuner och regioner inte mäktar med att avveckla, det kostar oss miljarder. Men det kostar fler miljarder att ha kvar dem. Det andra är att få en överenskommelse över vilka principer som gäller för vår digitala utveckling. Så vi utvecklar system med kända API:er och kriterier för hur vi ska koppla ihop olika delar av välfärdens it-stöd, på ett smart sätt. Då kan vi verkligen släppa innovationskraften fri i sektorn. 

Avslutningsvis, vad har vi lärt oss av pandemin?

– Pandemin har lärt oss att det går att digitalisera fort. Man behöver inte vara så rädd, det går att lära sig fort också. Det blir den iterativa cykeln där vi utvecklar fort, lär oss fort, fixar felen vi ser fort och tar oss framåt. Det tror jag att vi kommer fortsätta med, säger Sandra Elvin.

– När det kommer en kris river vi alla de organisatoriska murarna, alla jobbar ihop och vi hittar en bra lösning på krisen. Detta är ett fenomen som vi sett om och om igen i mänsklighetens historia. Sedan går man tillbaka till de gamla rollerna, allt stelnar igen och inget har hänt. Så inget är gratis, vi kan ha rört oss långt om ett år om vi vågar dra slutsatsen av vad som hände när vi slutade sitta i möten och kommittéer och istället började agera och lära. Det är en tipping point nu, och utvecklingen beror helt på dem som leder organisationerna, säger Johan Öbrink.