It-stress i vården

– Under en arbetsdag måste jag använda mig av minst sju olika användarnamn och ett tiotal olika lösenord. Att jag måste ha så många olika lösenord beror på att de ska vara olika långa, vissa ska bara vara siffror och andra behöver innehålla någon parentes eller dylikt, säger Uffe Hylin, överläkare och universitetslektor, Södersjukhuset och Karolinska Institutet. 

En timme att logga in

Under Internetdagarna anordnades ett seminarium om svårigheterna med att få en funktionell it-vardag inom vården. Det kan ta upp till en timme att logga in i alla system under en arbetsdag.

– Vissa av dessa lösenord ska bytas frekvent, andra mindre frekvent och några lösenord ska aldrig bytas. Därför har jag en lapp vid mitt skrivbord med alla mina lösenord. Att istället logga in med någon form av biometri där datorn känner igen mig skulle vara bra för oss i vården, säger Uffe Hylin.

Inom vården använder man även id-kort som man sätter i datorerna, där tanken är att man lätt, snabbt och säkert ska komma åt rätt information. Men då datorerna är sega och inloggningen med id-korten tar såpass lång tid, så lämnas korten ofta kvar i enheterna även när de inte används.

– Tanken med id-korten var ju att de skulle vara säkra. Men om kortet sitter kvar i datorn under tiden personen gör något annat så försvinner säkerhetsaspekten.

Brist på samverkan

Enligt Uffe Hylin är en stor del av problemet bristen på samverkan mellan olika aktörer.

– Någon har bestämt att vi ska vara bäst i världen på digitalisering 2025, vilket ju i sig är en bra vision. Någon annan ska hacka ihop all denna infrastruktur så att det funkar, men mellan dessa två personer finns inte nödvändigtvis speciellt mycket samverkan. Och den tredje personen är ju jag, som inte heller samarbetar med någon av de andra. Vi blir som tre funktioner på tre olika planeter.

På plats för att svara på frågor om problematiken är Daniel Forslund (L) ordförande för Regionstyrelsens Innovations- och utvecklingsutskott. Han menar att en av anledningarna till att det ser ut som det gör är att vården har underinvesterat i teknik under många år.

Liknande omsättning som 2004

– 2004 spenderade vi 2,8 procent av vår omsättning på it och det gör vi fortfarande. Det behöver höjas radikalt. Vi har skapat ett virrvarr av system som aldrig var tänkta att fungera ihop. Var och en fungerar de säkert bra, men tillsammans skapar de en orimlig vardag för Uffe och hans kollegor.

– Jag hade hoppats på att vi kunnat enas om en uppstädning för länge sedan, men det är först nu som majoriteten av Sveriges regioner investerar i att byta gamla journalsystem och avveckla systemen som inte går att integrera på ett säkert och bra sätt.

– Har vi personal inom vården som spenderar 10, 20 eller 30 procent av sin arbetsdag på att få igång datorer eller sköta sin dagliga dokumentation, så har vi skapat dagens bemanningsproblem i vården. Då har vi förstärkt den redan stressiga arbetsmiljön. Att det här är en arbetsmiljösatsning borde vi satt i relation till att investera i teknik. Men nu gör vi en investering på ett antal miljarder, vilket borde skett för tio år sen.

Hur lång tid kommer det ta innan vi ser resultat?

– De närmaste två åren börjar vi rulla ut nya system, så mellan två och fyra år framåt kommer det stora skiftet inom svensk sjukvård att ske. Mycket gammalt kommer att föras ut och mycket nytt kommer att föras in.

Vad blir viktigt för er de kommande åren?

– Vi behöver skapa insikt i vårdens ledarskap. Jag tror varken sjukhusledningar eller regionledningar har sett hur Uffes vardag ser ut. De tror att it-situationen är hyfsat bra, men om man ser hur det är i praktiken så skäms man och förstår hur orimligt det är.

– Vi måste också jobba med gemensamma spelregler för utveckling. SKR måste tillsammans med myndigheter sätta tydliga standarder kring säkerhet, upphandlingskriterier och annat, så att vi vet att våra system följer vissa ömsesidiga principer. Vi måste få ett helhetstänk där informationen är en gemensam resurs i vården.