Månbas i 3D

– Månstoft, det vill säga det fina grus på månen som kallas för lunar regolith, är ett naturligt keramiskt material – ungefär som vulkanaska på jorden. Vi har i vår forskning använt ett material från jorden med egenskaper som liknar månstoft. Det riktiga stoftet är ju svårt att komma över, säger Ross Friel, universitetslektor vid Högskolan i Halmstad, som leder en grupp forskare som arbetar med 3D-printing som kan användas på månen.

Överkurs i logistik

Att bygga en månbas kräver byggmaterial som både tål och skyddar människor och vetenskapliga instrument mot skadlig kosmisk strålning och meteoroider. Samtidigt är det alldeles för dyrt och i princip omöjligt att transportera tung betong från jorden till månen.

För att skapa byggstenar, reservdelar och andra användbara komponenter kan därför den bästa lösningen vara att använda material som redan finns på månen.

Tuffa materialtester

Genom att smälta det månstoftliknande materialet från jorden kan olika typer av strukturer, som kuber, filterstrukturer och skruvar, skrivas ut direkt på månens yta med en särskilt utvecklad 3D-skrivare.

Under de kommande åren ska forskarna fortsätta att utveckla tekniken för en autonom 3D-skrivare som kan fungera på månen. De ska förfina testmiljön så att den simulerar förhållandena på månens yta, till exempel med ultrahögvakuum, samt exponera det utskrivna materialet för exempelvis strålning och kollisioner i hög hastighet med föremål som efterliknar meteoroider.

– Jorden är inte vår slutgiltiga destination. Människans utforskning av solsystemet är oundviklig. Det finns ett behov av innovativt tänkande och kreativa lösningar för att detta ska hända, något jag hoppas att vår forskning kan bidra till, avslutar Ross Friel.

Källa: Högskolan i Halmstad