Anna Kinberg Batra och de fyra skälen som fick henne att avgå

Varför är Moderaternas före detta partiledare Anna Kinberg Batra just en före detta, och hur blev det som det blev? Detta pratar hon om under Atea Bootcamp, men betonar samtidigt tydligt att hon inte skyller ifrån sig och framställer sig som ett offer, utan tar man ett ansvar har man också ett ansvar. Men hon vill ändå dela med sig av fyra skäl till varför partiledarskapet bara varade i 997 dagar, som alla personer i ledande ställning kan lära av.

Alla olika skäl börjar med ett O och det första är: otydlighet. Anna Kinberg Batra hade redan från början ett otydligt mandat när hon tog över som partiledare i december 2014.

– I samma veva skedde decemberöverenskommelsen som fick mycket kritik. Om man blir partiledare under en pågående regeringskris och hela partiet blir rasande över omständigheterna man blir partiledare i, försvårar det situationen. Egentligen var många av dem fortfarande mest arga över att partiet förlorat valet, men de var tvungna att uttrycka det på något starkt sätt.

– Det finns olika sorters mandat, som mandat för framgång eller för kris. Det senare hade min företrädare efter valet 2002, där han fick bygga upp allt på nytt. Jag hade istället ett otydligt mandat därför att allt inträffar efter en historisk framgångsperiod för partiet och alla älskade fortfarande Reinfeldt, Borg och Bildt. Det de gjorde fick inte ändras, samtidigt som allt måste ändras eftersom vi hade förlorat valet. Helt enkelt var det inte.

Brexit, Trump och terror

Det andra O:et är osäkerhet. Allt utspelar sig under åren 2015-2017, en tid med bland annat flyktingkris, Brexit, terrorism och Donald Trump. Allt förändrar agendan, menar Anna Kinberg Batra. Theresa May har försökt kämpa till alldeles nyss med hennes mandat, men det är inte så enkelt. Sedan vinner Trump valet och förändrar agendan igen. Terrorism äntrar Europa och till slut även Sverige. Det är kris och hantering av inkommande kriser hela tiden, vilket blir på bekostnad av bygg- och tillväxtfrågor som ingen bryr sig om då. Det blir en dyster politisk agenda.

Ord nummer tre är otålighet. I den här vevan ändrar twitter sina algoritmer till att prioritera det som väcker mest känslor istället för det som publicerades mest nyligen. I det nya medielandskapet sker allt direkt och konstant vilket gör något med hur vi reagerar och agerar. Det kan vara flera mediecykler per dygn och inom några minuter vet alla om stora händelser. Detta leder till en annan typ av politisk kommunikation.

– Ett exempel kommer från en kvällstidning med rubriken Så ska AKB tvingas avgå, där de använt anonyma källor. Den största kritiken ska ha kommit från riksdagsgruppen vilket inte var sant och där de inte ens hade talat med någon. Men det känner tidningen ändå att de vill publicera. Sådan typ av journalistik funkar till att driva klick, få av de som skriver har fast anställning och alla tävlar om uppmärksamheten. Så piskas en stämning upp. Otålighet är det nya normala som alla har att vänja sig vid.

Snälla kvinnor och starka män

Det sista men inte minsta O:et är o, ja, kön spelar roll. Kvinnor och män i ledande positioner skildras olika. I insändare kunde man bland annat läsa att det ser illa ut om Anna Kinberg Batra har svarta nylonstrumpor, vilket de ju inte skrev om Stefan Löfven. Detta återspeglas även i det amerikanska presidentvalet där Hillary enligt en republikan hon diskuterade med förlorade för att hon inte var likeable enough. Att sedan inte Trump heller är så sympatisk spelar mindre roll, därför att han är enligt samma republikan en strong leader.

– Detta tillämpas inte på Clinton. Kvinnor förväntas vara snälla, män förväntas vara starka och handlingskraftiga. När jag har en mörk kavaj och kritiserar Löfven för något då är jag stram, tråkig och så vidare. Gör en man samma sak så uppfattas han seriös och det blir något positivt. Detta ser vi även när näringslivsledare skildras, vilket är intressant i ett av världens mest jämställda länder, avslutar Anna Kinberg Batra.