Prisad robot coach i klassrummet

– Vi ville åka till Chicago och konferensen Human-Robot Interaction i mars 2018 men biljetterna var dyra. Istället anmälde vi oss som tävlande med förhoppning att få biljetten betald. Men först skulle vi komma på något att tävla med och vi hade bara några veckor på oss, berättar Fredrik Löfgren, amanuens vid Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet, om bakgrunden till läs- och skrivroboten LetterMoose.

Tillsammans med sina lagkompisar Sofia Thunberg och Sam Thellman från avdelningen Interaktiva och kognitiva system var Fredrik Löfgren tidigt inne på att målet var att utveckla en nyttig robot.

– Jag föreläser i skolor om digitalisering och robotar och funderar mycket på smarta lösningar för klassrummet. När vi diskuterade vårt tävlingsbidrag på universitetet inspirerades vi av flera forskningsområden, bland annat psykologi och kognitionsvetenskap. Vi har också byggt en hel del robotar både som forskare och privatpersoner så vi hade en hel del idéer och kunskap att luta oss mot när vi gick in i projektet som vi drivit på fritiden.

3D-printning blev lösningen

Utvecklingsarbetet av robotälgen blev ändå en intensiv kamp mot klockan.

– Vi hade i praktiken tio dagar på oss att konstruera och bygga roboten. Vi kunde köpa sensorer, kameror och batteri men inte älgskalet. Det har vi ritat själva och skrivit ut med 3D-skrivare som jag har hemma. Det tog ungefär 130 timmar. Jag skriver ut allt som går sönder hemma, nu senast en bestickkorg till diskmaskinen som inte kunde beställas från tillverkaren.

Fredrik Löfgren erkänner att det är av rent taktiska skäl som roboten ser ut som en älg.

– Vi tyckte det skulle vara ett bra sätt att flirta med domarna och göra Sverige lite mer exotiskt. Men om vi skulle massproducera roboten skulle det säkert gå att skapa skal för vilket gulligt djur som helst.

En kompis på bordet

LetterMoose är utvecklad för barn med autism och deras behov i klassrummet. Älgen sitter som en liten kompis på elevens bord och följer arbetet med sina kameraförsedda ögon.

– Älgen kan hjälpa eleverna med formativ feedback. Till exempel när man lär sig skriva alfabetet för hand och skriver samma bokstav gång på gång. Får eleven problem och till exempel spegelvänder en bokstav säger älgen ”oj, det stämmer inte …” och kan hjälpa eleven att upptäcka och åtgärda misstaget. När bokstaven är bra nog uppmuntrar älgen eleven att gå vidare. Roboten ger också läraren statistik och bedömningsunderlag. På så sätt är den ett stöd både för inlärningen och för administrationen i klassrummet.

Fredrik Löfgren ser fler möjliga användningsområden.

– Vi kan lägga till både ämnen och funktioner, till exempel interaktivt berättande för elever med läs- och skrivsvårigheter, eller som stöd för elever med annat hemspråk. Älgen kan användas i klassrummet eller som stöd hemma eftersom den har en egen intelligens.

Skumma kvarter

När Fredrik, Sofia och Sam klev på planet för att åka till Chicago återstod en hel del arbete med tävlingsbidraget.

– Vi behövde bland annat löda och måla älgen. Vårt hotellrum såg ut som ett industrilabb och dessutom fick vi åka till en del ganska ruffa kvarter i Chicago för att hitta allt vi behövde för 110 volt så det var ett äventyr in i det sista.

Men lyckan står den djärve bi och LetterMoose imponerande stort på juryn.

– De tyckte den var fantastisk och frågade hur många år vi jobbat med utvecklingen. När vi sa mindre än två veckor trodde de oss knappt. Det var jättekul att vinna tävlingen, inte minst för att det genererat mycket uppmärksamhet för Älgen i media.

Hur ser framtiden ut för LetterMoose?

– Det finns ett stort behov i skolorna och vi har redan fått flera intresseanmälningar. Men först ska vi prova den i verkligheten och det hoppas vi kunna börja med till hösten. Själv hoppas jag att robotälgen kan vara ett steg på vägen för min och Sofias vision om ett företag som utvecklar hemrobotar för allt från att tömma kattlådan till att laga maten, avslutar Fredrik Löfgren.