Ny rapport om digitalt berättande
Digitala verktyg i förskoleklassen innebär både möjligheter och svårigheter när barn instrueras att skapa berättelser. Hur barnens berättelser växer fram beror till stor del på vilka instruktioner barnet får och hur förskolläraren stöttar under arbetet visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– Det som främst medverkar till hur barnens berättelser växer fram är lärarens instruktion av uppgiften och på vilket sätt läraren stöttar under aktiviteten. Även den digitala teknologins design, barnens gemensamma erfarenheter av bland annat populärkulturella texter samt miljön är betydelsefulla för processen men även för berättelsernas innehåll, säger Ewa Skantz Åberg som i sin avhandling studerat vilka aktiviteter som uppstår när sexåringar instrueras att parvis skapa berättelser med olika typer av digitala teknologier.
Tre förskoleklassgrupper om sammanlagt 16 sexåringar har videofilmats medan de skapar digitala berättelser. Avhandlingens intresse riktas främst mot samspelet mellan de sexåriga barnen, lärarna och de digitala teknologierna i förskoleklassens miljö. Fokus ligger på barnens meningsskapande och engagemang i uppgiften och på vilket sätt lärarna stöttar barnen.
Motivera och stötta
Resultaten visar att barnen, samtidigt som de övar färdighet att gemensamt arbeta fram en berättelse, måste lära sig hur man hanterar både den digitala teknologin och skriftspråksystemet som till viss del visar sig vara krävande och bidrar till att berättandet stundtals blir underordnat.
– Resultaten pekar på nödvändigheten av att förskollärare utifrån ett lärandemål medvetet organiserar aktiviteter, introducerar begrepp och väljer teknologier som motiverar och stöttar barns möjligheter till lärande av det specifika innehållet, säger Ewa Skantz Åberg i ett pressmeddelande.
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Läs mer om ämnet:
