Så pluggar Partille programmering

– Jag och mina två kollegor jobbar tio i veckor i taget med alla våra skolor i Partille kommun för att dels förklara hur förändringarna ser ut i läroplanen och dels för att hjälpa till i undervisning med de lärare som ska undervisa i programmering. Det är för att alla ska komma igång och få erfarenhet kring hur de kan jobba med programmering. Vår målsättning är att sätta en rutin från lågstadiet upp till gymnasiet kring programmering, säger Jakob Möllstam, lärare och utvecklingsledare i Partille kommun.

Hur undervisar du?

– Ja vi har ofta två lektioner med en lärare och en klass. Sen ska den läraren investera lika mycket tid själv på egen hand. Vi hjälper till att planera och göra material för att det ska vara lätt för dem att komma vidare. Det handlar också om att bygga upp ett pedagogiskt självförtroende då det kan verka lite läskigt och obekant att ta sig an programmeringsämnet. Men sanningen är att det egentligen är väldigt enkelt att undervisa. Det finns gott om bra resurser och är inte så himla svårt som man kan tro.

Vilken respons har ni fått?

– Väldigt bra. Det spelar ingen roll vilken skola eller vilka elever det handlar om. Det jag brukar tänka när jag designar mina lektioner är att blanda lärarledd undervisning med uppgifter där eleverna får tänka till och fundera, med praktisk färdighetsträning. Annars fastnar man i själva görandet och sitter och pillar i de olika verktygen och det blir lätt att glömma det vi lärare egentligen är till för, nämligen att undervisa. Jag försöker alltid få med lite av båda delar och uppmanar lärarna att göra det också.

Är det här arbetssättet unikt för Partille?

– Upplägget är unikt för oss men vi har tagit fram det tillsammans med andra kommuner som ligger långt fram. De senaste tre åren har vi ingått i ett Vinnova-projekt som heter Makerskola, tillsammans med 30 andra kommuner och science centers och det har varit ett jättevärdefullt samarbete för att utveckla vår lösning. Men i Sverige har vi ju 290 kommuner och en rad friskoleföretag som alla ska ta fram planer och då borde vi lära av varandra.

Vilka utmaningar finns det på skolorna?

– Det finns ibland förutfattade meningar om att programmeringen är ett väldigt stort och komplicerat område och det är det inte. I Finland förväntas man lägga ungefär åtta timmar per år på programmering. I Sverige är ribban lägre för grundskolan. Det här är alltså inte ett helt nytt ämne i matematiken, utan ett litet delområde som man utan tvekan kan integrera in i den undervisningen man redan har.

Hur kan vi öka programmeringen i grundskolan?

– Jag tror att det finns två saker att fokusera på. För det första måste man på organisationsnivå se till så att det finnas lösningar och strukturer för hur man ska ta ansvar för att alla lärare, som är berörda, får den kompetensutveckling och de förutsättningar de behöver. Jag blir provocerad när jag möter enskilda rektorer eller enskilda lärare som själva ska lösa det. Man måste ta hjälp av regionförbund och grannkommuner och andra runt omkring, och där har alla kommuner ett gemensamt ansvar.

– För det andra är det viktigt att tänka på att det är nu jag har chansen att ta mig an det här, särskilt om man jobbar med elever som går i högstadiet och uppåt. För de eleverna är det en grundläggande nivå men om några år kommer man ha elever som redan kan programmera. Jag mötte ett gäng förskolebarn som redan nu jobbar med rudimentära former av programmering och tycker det är jättekul och de kommer ställa krav på att få fortsätta med det under hela sin skolgång och då måste vi prestera på toppnivå. Vi har några år nu när det är en inkörningsfas och då tror jag att man måste haka på, annars kan det bli svårt.