Förändring som väcker rädsla

Starka känslor och upprop på Facebook var vardag för Annika Agélii Genlott när hon startade arbetet med att förändra skolan i Sollentuna. Lyssna, ge tid men alla måste med är några av hennes råd.

Annika Agélii Genlott, forskare inom informatik och jobbar på SKL med skolans digitalisering, specialiserad på teknik och människa. Hur ser ditt uppdrag ut på SKL?

– Jag jobbar med att stödja huvudmän och skolor - att implementera digital teknik, att kompetensutveckla kopplat till hur man ska kunna använda teknik effektivt och integrera det i pedagogiken, helt enkelt. Så att det inte blir något man gör vid sidan om.

Och du har jobbat väldigt konkret i Sollentuna kommun, vad gjorde du där?

– Jag jobbar fortfarande i Sollentuna och har under många år varit med och drivit digitaliseringsresan tillsammans med andra där. Vi har jobbat både med att integrera ny hårdvara men också försöka få till ett förändrat undervisningssätt. Få lärare att integrera och använda tekniken på riktigt, så att det ger resultat på ett nytt sätt.

Jag har förstått att det inte bara var förenat med positiva känslor utan det var en del som trodde ni skulle bränna både pennor och böcker?

– Absolut. Det var en spännande men ibland lite smärtsam tid. Det tog lång tid och mångas krafter tillsammans gjorde att vi kom framåt, men vi stötte på motstånd från många olika håll. Det gör man ju ofta när man kommer till förändringsledning och utveckling. Det gör ont att förändras.

Vad har du för tips när det gäller att få in digitalisering i jobbet?

– Det kan vara olika beroende på vilka lokala omständigheter man befinner sig i, den kontexten blir ju otroligt viktig. Men tydligt ledarskap är ju alltid viktigt och då är det inte bara skolledaren det gäller utan även från huvudmannens sida – att man har en enad styrkedja. Det är också viktigt att man vet att saker tar tid men att man inte bromsar sig igenom utvecklingen utan man stöttar och tar fart hela tiden. Se också till att förstå att alla är olika, de som ska med på resan behöver stöttning på olika sätt beroende på hur vi är som människor och vilken förändring vi utsätts för.

Så de som är lite sena vid en förändring är lika viktiga som early adopters?

– Absolut, vi pratar för lite om det. Om alla agerar fort, hela tiden är innovatörer och aldrig blickar bakåt så blir inte resultatet bra. Motsatsen där ingen gör något alls är såklart inte heller bra, men tillsammans kan den här spridningen av personer agera på ett klokt sätt. Då behöver man som ledare ta vara på kraften att vi alla är olika.

Hur ska man som ledare få genomslag när det gäller förändring?

– Jag tror det är bra att lyfta fram de trösklar som vi känner till. Det fungerar inte att skippa det och bara tro att alla ska agera ganska lika på och komma ut hyggligt på samma sätt. För när man skapar en förändring så skapar man även något i gruppen, och vi kommer agera olika kring det.

Om man är skolledare och vill ha genomslag för en förändring, kan du ge tre konkreta tips?

– Vara väldigt lyhörd, ha stora öron och liten mun. Var väldigt tydlig vart ni ska någonstans, visa vad målet och visionen är. Var också tillåtande och stöttande, förstå att alla är olika och led på ett klokt sätt alla framåt. Säg däremot inte att det är OK att inte delta - har man ett mål så ska alla dit, men kanske på olika sätt och med olika stöd.

26 januari 2018Uppdaterad 2 oktober 2023Reporter Fredrik Adolfssonit i skolanFoto Fredrik Kron

Voisters nyhetsbrev

Allt om digitalisering, branschens insikter och smartare teknik.

Rekommenderad läsning

Stäng