Klinikchefen jobbar från Australien

Den största utmaningen med distansarbete från Australien har inte med teknik att göra.

– Det är så tråkigt att säga hej då och koppla ner ett möte eller ett samtal och det blir alldeles tyst. Jag blir lite ledsen varje gång. Samma sak när det är arbetsdag för mig men natt i Sverige. Jag glömmer att mina kollegor sover och undrar varför det inte kommer några trevliga mail som svar på mina, säger Virginia Zazo, överläkare vid hud- och STD-kliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Det var när Virginia Zazos man fick en 18-månaders forskartjänst i Brisbane i Australien som frågan om distansarbete blev aktuell. Förslaget att fortsätta som verksamhetschef fick snabbt stöd från sjukhusledningen och e-hälsostaben på landstinget i Västerbotten. Ett utgångsläge som varit helt avgörande för hela projektet.

– Nyckeln till allt vi gör nu är förtroende. Sjukhusledningen, min chef och mina kollegor litar på mig. Och jag litar på dem och känner att vi arbetar i en lugn och stabil miljö. Vi har haft några år att lära känna varandra på, och jag hade inte föreslagit denna lösning när jag var ny som verksamhetschef.

Trögt med internetleverantör

Familjen var på plats i Brisbane i mitten av januari, och i början av februari började Virginia Zazo arbeta därifrån. Det har varit en del praktiska utmaningar, till exempel att hitta en internetleverantör som kan möta hennes och landstingets kravspec.

Fiberuppkopplingen är snart på plats men nu, i mitten av mars, är det mobilt bredband som gäller för videolänk och en mobil robot. Än så länge använder hon mest videolänk och en stor skärm.

– Rent tekniskt fungerar det bra med ljud och bild. Vi har samma rutiner nu som tidigare; morgonmöte varje dag, ett möte i veckan med avdelningschefen, och så ett par läkarronder i veckan. Då ser jag patientbilder och journaler på min skärm och det känns som jag är med i rummet. Om kontakten bryts under ett möte har vi kommit överens om att kollegorna fortsätter och jag kommer tillbaka så fort det går.

På avdelningen varje dag

Målet för Virginia Zazo är att vara synlig på avdelningen varje dag, och förutom planerings- och administrativa möten blir det ofta möten och informella samtal med medarbetarna. Antingen via klinikens videokonferensrum eller via medarbetarnas datorer.

Hon fokuserar på administrativt arbete, men målet är att över tid också träffa patienter. Här har den mobila roboten, som är en pelare och en platta, huvudrollen. Än så länge testas den på landstingshuset, där e-hälsostrategen Thomas Molén är bollplank och praktisk resurs.

– Det är roligt men tar lite tid att lära sig köra roboten så ibland har jag bett mina barn om hjälp. Sedan är det en omställning att vara beroende av andra, till exempel för att vända roboten. Det känns lite som att vara rörelsehindrad och är en ny situation som också tar tid att vänja sig vid.

Träffa patienter med robot

Nu ska roboten snart ut i verkligheten. Klinikens lokaler ska inventeras för att eventuellt användas för forskning och egna ögon säger mer än ritningar. På lite sikt är planen också att vara en resurs för underläkarna och träffa patienter.

– Underläkarna har egna patienter men behöver ibland konsultera med en mer erfaren läkare. Det är en viktig del av mitt arbete och de ska bli intressant att se hur det fungerar och hur patienterna reagerar på roboten.

Erfarenheterna under de 18 månaderna kommer att sammanställas och utvärderas. Men några slutsatser är redan klara.

– Detta arbetssätt kräver en mogen organisation. Det passar nog inte alla men är en bra erfarenhet och viktigt att testa.