Ny teknik ger magi, glädje och drömmar i klassrummet

Magi, glädje och drömmar. Det är receptet för lyckad undervisning och där kan ny teknik vara till stor hjälp, i alla fall enligt Srini Swaminathan. Han har ägnat de senaste åren åt att jobba med barn och vuxna i några av Indiens fattigaste områden och har genom att springa marathon och ultramaror samlat in pengar till teknisk utrustning för undervisningen. I hans händer har en platta, en projektor och en dvd-spelare för bilen  förvandlats till verktyg att lära barnen om allt från geografi till tabubelagda ämnen som anatomi.

– Jag kan inte ta med barnen ut i världen så jag måste ta världen till dem och då är tekniken fantastisk. Här i Indien utspelar sig drama utanför fönstret hela tiden precis som på en tv-skärm, så min uppgift är att göra vad som händer i klassrummet ännu mer dramatiskt. Via Google Street View kan vi titta på enskilda gator i andra länder, vi kan titta på hur kroppen ser ut och undersöka virtuella skelett vilket annars är tabu i Indien och vi kan hitta ett gemensamt språk.

Varje dag flyttar tusentals familjer in till slummen i Mumbai. De kommer från landets alla hörn, talar olika språk och har olika religioner. Att undervisa en så heterogen grupp kan vara en utmaning och där spelar tekniken stor roll.

– Teknik diskriminerar inte. Den bryr sig inte om hudfärg, vilken kast du tillhör eller hur rik du är. Alla kan lära sig den. Ibland undervisar jag herdeflickor på kvällarna och en gång gav jag en av dem min smartphone att leka med. Hon kunde inte läsa men inom en minut hade hon hittat frontkameran och tog en selfie med sig själv och sin buffel. Teknik är en utjämnare, säger Srini Swaminathan.

Ett av hans projekt är att lära illitterata personer att hantera tablets och telefoner. Tanken är att stärka deras självförtroende och hjälpa dem att komma in på arbetsmarknaden.

– Vi pratar om kvinnor från den lägsta kasten som aldrig fått någon respekt och dagligen möter enorma utmaningar. Nu får de lära sig hantera en surfplatta och du skulle se vilken värdighet de ger dem. Dessutom använder de text-till-tal-funktionen för att få lokala jobbannonser upplästa. Tidigare har de varit helt i händerna på andra som dömt dem, men nu har de kontroll över sin egen situation. Teknik skär ofta bort mellanhanden, säger Srini Swaminathan.

Från fattigdom till ingenjör och lärare

Han växte själv upp i ett enormt fattigt hem där hans mor kämpade för att han och hans bror skulle studera och få en chans att ta sig ut ur fattigdomen. Efter en internationell karriär som civilingenjör kände han att det var dags att ge tillbaka till samhället och omskolade sig därför till lärare via organisationen Teach for India där hans teknikintresse och fantasi kom väl tillrätta. Han saknade de tekniska hjälpmedlen och hade inte råd att köpa dem med sin egen lärarlön. Därför började den astmatiske Srini träna löpning på nätterna för att kunna dra in pengar på marathonlopp.

– När jag började för sex, sju år sedan var löpning inte stort i Indien och många var skeptiska till att sponsra mig men till slut fick jag ihop till en surfplatta. Sedan tog det där fart och jag började springa för att samla in pengar åt andra eftersom jag älskade att springa.

Med en lånad projektor, webbkamera och några andra hjälpmedel har Srini Swaminathan lyckats skapa en hållbar lärosituation trots att skolorna han undervisar i ofta saknar möbler. En bit tyg får tjänstgöra som projektorskärm och barnen får turas om att rotera mellan de olika stationerna eftersom utrustningen inte räcker till alla.

– Det är viktigt att komma ihåg att tekniken måste tjäna ett syfte. I Sverige har ni enorma resurser så utmaningen är att använda den fullt ut. Annars är det som att använda en Ferrari som golfbil. Tekniken får inte bli en krycka för läraren eller användas som ett substitut för äldre teknik utan den måste tjäna ett syfte, annars är det bara en dyr tingest, säger Srini Swaminathan som varit flera gånger i Sverige för att prata om pedagogik och möjligheter kopplat till teknik.

Han menar att det gäller att se till sammanhanget. Att använda surfplattor enbart för att läsa pdf-böcker eller köpa in Virtual Reality för att bara visa film menar han är exempel på resursslöseri. Tekniken måste kunna förändra pedagogiken och upplevelsen av att vara i klassrummet; att bara köpa in den är inte tillräckligt.

– För mig var inköpet av en surfplatta och lånet av en projektor något som förändrade hela mitt sätt att undervisa. Och att ha en platta istället för en tung laptop räddade bokstavligt talat min rygg. Att ta sig fyra kilometer i indisk trafik tar mig över två timmar tid. Tänk dig själv att hänga utanför tåget med en stor, tung laptop jämfört med en surfplatta..., säger Srini Swaminathan med ett skratt.