Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Jag förstår

Maria Strømme om nanoteknik

Professor i nanoteknologi, Maria Strømme, pratar om hur nanotekniken kommer att påverka framtidens samhälle.

Maria Strømme tror att digitaliseringen är slutet på datorrevolutionen - att det är det sista människan har att skörda där. Hon menar att nanotekniken börjat driva nästa industriella revolution.
Nästan all nanoteknik handlar om att försöka lösa människans stora problem och utmaningar. Den allra största är den hållbara energiförsörjningen, vi måste klara den. En annan är den åldrande befolkningen där det behövs många nya lösningar för att hålla oss unga och friska utan att belasta sjukvården så mycket.

Nanotekniken kan skapa vissa typer av mänsklig vävnad, ben till exempel. Lite längre är det tills det går att skapa exempelvis nya hjärtan och hjärnor.  Men material tas nu fram.
Det handlar om att utveckla instruktiva material som kan tillföras kroppen för att ge den information om vad den själv ska börja bygga. Man vill inte ha främmande material i kroppen. Kan man få sin kropp att börja bygga hjärta av sina egna celler så är det tryggt.

Vad tror du att framtidens forskare ska ha för bakgrund?

Jag tror att många olika bakgrunder behövs. Vill man plugga liknande saker som jag gör så kan man studera egentligen vilken ingenjörsinriktning som helst. Nästan alla typer av ingenjörsmässiga verktyg används inom nanotekniken.

Med nanoteknik kan vi skicka cellgifter ända fram till tumören, rena arsenikförgiftade brunnar och ladda miljövänliga batterier på några sekunder.

Vilka tillämpningsområden för nanoforskningen uppskattar du mest så här långt?

– Världens befolkning blir allt äldre och färre ska försörja fler. Nanoteknik tillsammans med bioteknik gör det möjligt att förnya höftleder, muskler, senor och nervtrådar. Forskare har i tester på människor redan visat att det är möjligt att behandla cancertumörer genom att injicera bollformade guldnanoskal i blodet. Skalen hopar sig där tumörerna finns och läkaren kan med laserljus bränna bort tumören. Skalen kan även fyllas med starka cellgifter för en träffsäker behandling.

MARIA STRØMME, Professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet

För tolv år sedan utsågs Maria Strømme till Uppsala universitets första professor i nanoteknologi. Hennes arbete har hittills resulterat i 30 patent, hundratals internationella vetenskapsartiklar och en rad styrelseuppdrag i nationella och internationella forskningsråd.

Din forskargrupp har utvecklat ett batteri med cellulosa från grönalgen Cladophora. Vilka har nytta av det?

– Vi kombinerade algcellulosa med polymer och ett saltvattenindränkt filterpapper och skapade ett miljövänligt batteri som går snabbt att ladda. Nu letar vi efter industriella partners som vill ta fram en produkt där batteriet ingår. Det kan vara en smart förpackning eller ett diagnostiskt test. Batterier i förpackningar skulle kunna tala om när mjölken eller juicen är otjänlig och på så sätt bidra till ett minskat matsvinn.

Hur kan människor som lever i utsatta miljöer ta del av framstegen?

– Redan idag används resultaten från nanoforskningen för att lösa problem i fattiga länder, bland annat renas arsenikförgiftade brunnar med nanopartiklar. Tekniken kan också göra behandlingsmetoder och energiförsörjning billigare, därför tror jag att även fattiga länder kommer att få ta del av framstegen.

maria-stromme.jpg

Nano är ett prefix som betecknar en miljarddel. En nanometer är alltså en miljarddels meter. En nanopartikel är mellan 1-100 nanometer och en mänsklig cell är cirka 20 000 nanometer.

Vilka risker finns med nanotekniken?

– All forskning kan användas för både goda och onda syften. Det här är en komplex fråga som handlar om att måna om demokrati och yttrandefrihet för att se till att forskningsresultaten används på ett sätt som bidrar till goda tillämpningar för människor och miljö.

Hur strukturerar du dina dagar för att hinna med det viktigaste?

– Jag har blivit en expert på att prioritera. Högst prioritet har det som för forskningen framåt, mina styrelseuppdrag och att få fler att förstå värdet av vår forskning. Jag har utvecklat min förmåga att kombinera aktiviteter, exempelvis kan jag köra ett pass på crosstrainern och samtidigt läsa forskningsrapporter eller förbereda ett föredrag.

Om du hade studerat it, vilken inriktning hade du valt då?

– Då hade jag blivit programmerare. Jag ägnade mig mycket åt detta när jag var yngre, då behärskade jag minst fyra programmeringsspråk.

2 maj 2016 Uppdaterad 19 november 2019 Reporter Fredrik Adolfsson, Ulrika Nybäck ledarskap Foto nordforsk/terjeheiestad

Rekommenderad läsning