Myten om skolan

Undervisningen i skolan bygger på antagandet om en genomsnittselev. Men det finns ingen sådan och det är en stor utmaning för hela samhället. Det menar Rachel Rosenfeldt, Kotter International.


I din keynote pratade du om två olika livsstrategier, att utvecklas respektive att överleva. Hur fungerar det i skolan?

 De två strategierna fungerar parallellt och vi växlar hela tiden mellan dem. Det gör förutsättningarna komplicerade, inte minst för lärare och rektorer. I en mer kommersiell organisation finns det ofta en tydlig hierarki med människor på olika nivåer i organisationen. Men i skolan är förutsättningarna betydligt mer komplexa eftersom det handlar om ett omfattande matrissystem utvecklat kring barn behov och förutsättningar att lära och utvecklas, säger Rachel Rosenfeldt från Kotter International. 

Jag tror att människors medvetenhet om sina individuella val och hur dessa påverkar andra människor, både praktiskt och känslomässigt, i ett klassrum eller skolmiljön i stort, är det enklaste sättet för rektorer och lärare att utveckla skolmiljön på ett positivt sätt.

Vad kan var och en göra för att skapa en skolmiljö där eleverna frodas?

Det handlar hela tiden om valen vi gör. Många försöker koppla detta till en viss yrkesroll eller andra yttre förutsättningar, men i grund och botten handlar det om vilka vi är som människor vare sig vi är hemma eller på jobbet. Den sanningen omfattar självklart även lärare och elever. Så mitt bästa råd är att hela tiden vara medveten om hur vårt agerande, våra val, påverkar andra och kanske till och med riskerar att oavsiktligt driva människor vi möter in i en försvarsposition.

Idag skiftar fokuset från det kollektiva till det individuella. Hur påverkar det utbildningssystemen?

Det är intressant och varierar väldigt även inom ganska begränsade skolområden, till och med inom skolor. I Sverige bidrar 1:1-utvecklingen mot en mer individanpassad undervisning eftersom eleverna har sin platta i handen och därmed större kontroll över sin utbildningsprocess. Utvecklingen kommer fortsätta gå mot allt mer individanpassad undervisning i såväl det enskilda klassrummet som i skolan.

Det viktiga här är att komma ihåg att det inte finns någon genomsnittselev. Det är ett utmanande synsätt eftersom hela utbildningssystemet är utvecklat enligt den industriella tanken om genomsnittet. Idag inser vi mer och mer att varje elev måste utbildas som en individ, inte som en hel klass, för att utvecklas enligt sin fulla potential.

Vilket är ditt bästa råd till lärare och rektorer som vill anamma detta synsätt?

Det enklaste rådet och som jag vet får stor effekt är att riva murarna mellan olika yrkesgrupper inom skolväsendet. Lärare pratar som regel med varandra om sina utmaningar och problem, rektorer gör detsamma, precis som skolans övriga personal gör sinsemellan. Det bästa man kan göra är att alla möts och pratar ihop sig om utmaningar och behov. På så sätt får man nya perspektiv och hittar nya lösningar. Resultatet när vi kliver ur vår bekvämlighetszon och möter nya människor blir väldigt kraftfullt och kreativt. Det kräver lite träning, vi är ju vanedjur, men det är värt att försöka.

25 januari 2018Uppdaterad 2 oktober 2023Reporter tim lefflerit i skolanFoto fredrik kron

Voisters nyhetsbrev

Allt om digitalisering, branschens insikter och smartare teknik.

Rekommenderad läsning

Stäng