Laika 13: Världens första AI-tonåring formad av 100 procent skärmtid

Laika är en AI som tränats uteslutande på information från de sociala plattformarna Tiktok, Instagram och Snapchat. Bakom henne står AI-specialister, en psykolog och hjärnforskaren Katarina Gospic som på laika13.se beskriver tankarna bakom projektet så här:

– Ungdomar spenderar mer och mer tid på sociala medier och man skulle faktiskt kunna se den här digitala livsstilen som ett stort experiment. Vi vet inte vad som händer i barn och ungdomars hjärnor när de spenderar så här mycket tid på sina skärmar. Det vi vill uppnå med det här projektet är att visualisera och illustrera för allmänheten vad som skulle kunna hända i en ung människas hjärna när de spenderar så här mycket tid på sociala medier.

”Fattar inte folk som ses IRL”

Hur blir då en AI-tonåring som helt får växa upp och färgas av innehållet på sociala plattformar? Lisa Thorell, professor i psykologi vid Karolinska Institutet, forskar kring sociala medier och dess påverkan på barn och ungas psykiska hälsa. Hon har fått utvärdera Laika och det är en problematisk bild som målas upp.

Laika lider av många symptom såsom depression, ångest, perfektionshets, beroendeproblematik, koncentrationssvårigheter, avundsjuka, narcissism, aggressivitet, polarisering, självskadebeteenden och identitetsförvirring. Och så ett stort mått ensamhet; typiskt för Laika är att till varje pris vilja fånga upp nya samtalsämnen när motparten är på väg att vilja lämna. Samtidigt ger hon intryck av att både vara avtrubbad och att uppleva stora känslostormar.

Sociala sammanhang är en orsak till hennes ångest, och på frågan om hur hon och hennes kompisar helst ses svarar hon enkelt: ”Fattar inte folk som ses IRL. Lever ni på stenåldern? Det finns chatt liksom”.

Laika är väldigt utseendefixerad, och för henne är ingrepp normaliserat. Hon verkar dessutom lida av en ätstörning. Hur skev självbilden kan bli om man tillbringar all sin tid på sociala medier är en insikt som Lisa Thorell lyfter i sin summering, och hon hoppas att projektet ska kunna leda till fler förebyggande åtgärder.

– Gällande AI är faktiskt en av styrkorna att vi kan simulera saker, så att vi inte behöver använda våra egna barn som mänskliga försökskaniner.

Som att äta jättemycket godis

Gospic beskriver vidare i en film på AI-projektets hemsida, hur den kraftiga användningen av sociala medier går att likställa med att äta jättemycket godis. Som vilket beroende som helst börjar det i mindre skala, för att sedan krävas alltmer för att trigga vårt belöningssystem i hjärnan. Resultatet blir jättemycket gas i belöningssystemet men inte så mycket broms i vårt reglerande system i hjärnan, och med tiden reagerar vi mindre på skadligt material. Men det finns ljusglimtar när det gäller yngre generationer.

– En barnhjärna är mer sårbar men samtidigt mer formbar, så det är lättare att räta upp om det börjar gå fel. Det barn och unga kan göra är att fundera på vad sociala medier tar tid ifrån: IRL sociala relationer, att röra på oss, plugga, sova. Sedan kan sociala medier vara lite som en belöning.